One of those mornings

Ibland vaknar jag och känner mig eländig både på utsidan och insidan. Det är som att allt bara är en enda röra, som om livet har blivit ett pussel där någon skakat om bitarna så de ligger helt huller om buller. Idag är en sådan morgon. Det är tyst i huset. Familjen är bortrest, hunden är hos sin ägare några dagar. Jag ligger ensam och lyssnar på de mjuka klickandet från tangentbordet när jag skriver.

För att vara riktigt dramatisk så här strax efter klockan sex på morgon väljer jag att citera Jean Jacques Rousseau, det citat som också står här som underrubrik till bloggen:

Absolute silence leads to sadness. It is the image of death.

Nu tänker jag dra täcket över huvudet och somna om. Och när jag vaknar har jag bestämt mig för att må bättre. Så det så.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


One Comment on “One of those mornings”

  1. sussi skriver:

    wow; inte bara jag som känner att morgonen är som en smörgås av skit jag tvingas ta en tugga av…mah amerikansk cynism


Lämna ett svar till sussi Avbryt svar