Hade inte tänkt skriva något idag

Kort och gott för att jag har inget att säga, egentligen. Hela dagen har varit en sån där dag då man bara längtar efter att få ta på sig nattlinnet och gå och lägga sig, titta på någon dålig serie och somna framför sovrums-TV:n. Dagen har varit mörk. Inte ens träningen med Dexter har känts kul trots att han gör framsteg. Jag har börjat alldeles för sent med att träna honom så jag får äta upp det nu. I vanliga fall tycker jag det är kul eftersom jag ganska snabbt ser framsteg, men idag blev jag bara irriterad när han inte gjorde som jag ville. Jag gav upp väldigt snabbt för att inte mina dåliga vibbar skulle smitta av sig på honom. Det känns som om kidsen har kivats mer än vanligt med varandra, men det kanske bara var min inställning som skapade den upplevelsen. Jag har bitit mig i tungan många gånger och gått ut ur rummet minst lika många gånger för att undvika att bli irriterad och lägga mig i det som de är fullt kapabla att reda ut själva. En sån här dag önskar jag att min man vore hemma och kunde fungera som buffert. Samtidigt vet jag att han efter sommaren försvinner nio månader, och då får jag än en gång vara buffertlös.

Mer gnäll kommer här: Mycket som i vanliga fall hade varit roligt känns som måsten, och jag hoppas det gått över till i morgon. Jag ska baka en tårta till min man som kommer hem i morgon kväll och jag har också lovat att baka några rulltårtor till den stora karatetävlingen ungarnas klubb anordnar. Det kommer över 200 karateutövare, så visst behövs det fika. Trots att jag verkligen vill bidra och hjälpa till, trots att jag inte behöver baka förrän i slutet av nästa vecka så känns det just nu som ett gissel. Jag hatar såna här dagar! Såna här svarta dagar så även saker som ligger ett tag i framtiden känns skitjobbiga och stjäl onödig energi. Visst, jag har sovit väldigt dåligt i natt och jag tror jag räknade till tio gånger som jag vaknade, men jag har inte sovit så dåligt att jag förtjänar det här mörkret.

Nu väntar jag bara på ett telefonsamtal från min man, sedan blir det tack och godnatt. Om inte morgondagen blir ljusare får jag fnatt. Och just det, jag glömde att nämna irritationsmoment tjugoelva: det snöar igen.

(Ooops, jag hade visst ett och annat att säga ändå.)


Fantastic four

I vardagsrummet huserar just nu sju grabbar och tittar på Fantastic Four och Fantastic Four – Rise of the silver surfer. Jag kan lova att ljudvolymen inte är grannvänlig.


11 going on 17

Idag blir min storkille 11 år. Och jag som minns hans första steg vid nio månaders ålder. När han började dagis och stortrivdes. När han började skolan och hade sitt första hemuppdrag med sig hem. And so on.

Idag blir han elva, och vi har gått från liten till stor. Så fort alla paketen var öppnade såg han på sin klocka och sa: ”Jag vill sova de där 20 minuterna som är kvar innan jag ska kliva upp.”

11 going on 17


Jul och jultraditioner

Jag har alltid varit väldigt noga med hur och med vem jag firar jul, och att fira tillsammans med någon annan än min egen släkt har varit snudd på otänkbart. Tur nog är Jonas inte lika principfast och har inga problem med att fira jul på det sätt som varit viktigt för mig.

Det var förra året saker och ting förändrades. Jonas var i Afghanistan och jag och barnen blev bjudna till goda vänner för att fira jul där. Helt plötsligt insåg jag att man faktiskt kan fira jul på olika sätt. I år var vi hemma här bara familjen och  hade en helt kravlös, lugn julafton. Dock finns det vissa traditioner som är viktiga för mig och som har blivit viktiga för Jonas också.

  • Så länge Adrian tror på tomten hyr vi in någon som tomtar åt oss. Jag betalar hellre ett par hundralappar till någon istället för att spräcka bubblan. Eftersom han är 8½ kanske det var sista året som tomten existerar i hans värld
  • Vi tittar på Kalle tillsammans och dricker lite glögg. Efter Kalle kommer tomten och efter paketöppning serveras middagen. Det låter kanske lite bakvänt, men på det sättet får vi vuxna äta i lugn och ro när kidsen studsat iväg för att leka med sina nya saker. Annars hade vi säkert fått höra en massa tjat om huruvida vi ätit färdigt eller inte eftersom presenterna lockade.
  • På kvällen äter vi en ostbricka eller något liknande, kanske spelar ett spel eller bara pratar och dricker ett glas vin.

Jag tror absolut att traditionerna kommer att förändras i takt med att barnen blir större och har lite mer tålamod med presenterna, men just nu är det så här vi vill ha det, Förhoppningsvis firar vi jul utomlands julen -12 då Jonas kommit hem från Afghanistan. Det har jag velat göra sedan förra julen då allt förändrades.


Ibland…

… Får man göra saker man inte vill för att glädja andra. Idag var en sån dag.


Kung Fu Rider

Grabbarna grus fick ett PS3 Move i julklapp av sin farmor och ett par spel till av sin farfar och hans fru. Ett av spelen heter Kung Fu Rider och är hysteriskt roligt att titta på! Svärmor var här igår på middag och barnen ville givetvis demonstrera sin nya leksak. Gissa om vi skrattade!

Spelet går ut på att man på kontorsstol eller liknande ska ta sig genom gatorna i Kina eller Japan eller något sånt. Givetvis möter man på hinder som man ska ta sig runt, över, under eller helt enkelt oskadliggöra med en round kick.

Uppe i bildens vänstra hörn syns en bild av spelkaraktärens ansiktsuttryck när man forslar honom mot målet, och minspelet framkallar mer än ett gapskratt. Ganska ofta går det så här – den stackars gubben flyger all världens  väg. Men det är inte skadeglädje när det inte är riktiga människor som slår sig halvt fördärvade?

Jag kan verkligen rekommendera och


kick my ass

Sonen A (8½ år) har sjungit Bon Jovi idag. I hans tolkning lät Living on a prayer så här:

”Whoo, living on a prayer! Kick my ass, we’ll make it I swear”

Tja, att hålla handen kanske är förlegat. Jag är bara en gammalmodig morsa, så vad vet jag?

Det kanske skrivs om fler kids som beter sig som mina? , , ,