Två till

De här två kan se snarlika ut, men det skiljer i utseende mellan dem ändå.

.

Jag fullkomligt älskar kjolen på den här klänningen. Den är överdådig, magnifik och alldeles, alldeles underbar. Kjolen ser ut att vara täckt av fjädrar, så i mina ögon ser den lätt och luftig ut trots sin storhet. Det jag inte alls gillar är puffet högst upp på livet. Bort, bort, bort!

Och så kommer vi till nummer två som är så lik nummer ett. Dock har kjolen inte samma lätthet och ser ut att vara av vanligt rysch och pysch istället för det eleganta fjäderliknande materialet ovan. I jämförelse känns den lite ”billig”, vilket jag i och för sig är väldigt övertygad om att den inte är överhuvudtaget, Det jag älskar med den här är livet. Det enkla, kontrasten med kjolen, helt underbart. Om jag fick kombinera kjolen från den första bilden och livet från den andra (och om jag inte var lyckligt gift förstås, var smal som en Barbiedocka, hade en obegränsad bröllopsbudget och skulle ha ett stort bröllop), då hade jag nog haft den perfekta bröllopsklänningen. Och jag drömmer fortfarande om att designa en bröllopsklänning.

 

Jag är knappast ensam om att ibland fantisera om , , , eller att stå , även om jag gjord allt ovan och inte planerar
att göra det igen.


Om jag inte redan var gift…

… Hade en finfin budget, var trådsmal som en Barbiedocka och skulle ha ett gigantiskt bröllop skulle nog de här två klänningarna kunna komma på tal.

Vridningen av tyget, så enkel och så vansinnigt vacker.

Mer av en klassiker, but why not? Här krävs dock trådsmalheten och en attityd för att det inte ska se ut som om klänningen är chef och inte jag.

FYI: Jag är lyckligt gift, min mamma sydde min brudklänning för ca 11½ år sedan och jag kände mig gravid och vacker. Jag har inga som helst planer på att gifta om mig, men jag kan ibland fantisera om att designa en brudklänning.

 

Jag är knappast ensam om att ibland fantisera om , , , eller att stå 


För evigt ett UFO

Jag är lite av en perfektionist när jag syr och en tid har jag roat mig med att sy ett ormtäcke i ett ganska lustigt mönster. Idag var det bara en rolig kviltlinje och ormarnas ögon kvar, och det kändes kul att sätta sig vid symaskinen. Nu – not so fun.

Om ni klickar på bilden ser ni att quiltlinjen är ojämn och eländig, och jag HATAR sånt! Jag tyckte att den var lite cool eftersom den matchar ormarna, men jag kommer nog att hata den sömmen också. Tur jag har typ 150 sömmar kvar att välja mellan.

Ormtäcket blir ett UFO, alltså, och nu har jag två baby-ufotäcken. Och för er som undrar: UFO = UnFinished Object.