Hade inte tänkt skriva något idag

Kort och gott för att jag har inget att säga, egentligen. Hela dagen har varit en sån där dag då man bara längtar efter att få ta på sig nattlinnet och gå och lägga sig, titta på någon dålig serie och somna framför sovrums-TV:n. Dagen har varit mörk. Inte ens träningen med Dexter har känts kul trots att han gör framsteg. Jag har börjat alldeles för sent med att träna honom så jag får äta upp det nu. I vanliga fall tycker jag det är kul eftersom jag ganska snabbt ser framsteg, men idag blev jag bara irriterad när han inte gjorde som jag ville. Jag gav upp väldigt snabbt för att inte mina dåliga vibbar skulle smitta av sig på honom. Det känns som om kidsen har kivats mer än vanligt med varandra, men det kanske bara var min inställning som skapade den upplevelsen. Jag har bitit mig i tungan många gånger och gått ut ur rummet minst lika många gånger för att undvika att bli irriterad och lägga mig i det som de är fullt kapabla att reda ut själva. En sån här dag önskar jag att min man vore hemma och kunde fungera som buffert. Samtidigt vet jag att han efter sommaren försvinner nio månader, och då får jag än en gång vara buffertlös.

Mer gnäll kommer här: Mycket som i vanliga fall hade varit roligt känns som måsten, och jag hoppas det gått över till i morgon. Jag ska baka en tårta till min man som kommer hem i morgon kväll och jag har också lovat att baka några rulltårtor till den stora karatetävlingen ungarnas klubb anordnar. Det kommer över 200 karateutövare, så visst behövs det fika. Trots att jag verkligen vill bidra och hjälpa till, trots att jag inte behöver baka förrän i slutet av nästa vecka så känns det just nu som ett gissel. Jag hatar såna här dagar! Såna här svarta dagar så även saker som ligger ett tag i framtiden känns skitjobbiga och stjäl onödig energi. Visst, jag har sovit väldigt dåligt i natt och jag tror jag räknade till tio gånger som jag vaknade, men jag har inte sovit så dåligt att jag förtjänar det här mörkret.

Nu väntar jag bara på ett telefonsamtal från min man, sedan blir det tack och godnatt. Om inte morgondagen blir ljusare får jag fnatt. Och just det, jag glömde att nämna irritationsmoment tjugoelva: det snöar igen.

(Ooops, jag hade visst ett och annat att säga ändå.)