Jack Nicholson

What if this is as good as it gets?

– Jack Nicholson, Livet från den ljusa sidan

Annonser

Deader than dead

You’re about to get deader, your dead ass motherfucker!

– Cooter, True Blood


Nyårsklockan – den ocensurerade versionen

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö…
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring… och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias.

/ Alfred Tennyson


”A Visit From St. Nicholas”

Twas the night before Christmas, when all thro’ the house
Not a creature was stirring, not even a mouse;
The stockings were hung by the chimney with care,
In hopes that St. Nicholas soon would be there;
The children were nestled all snug in their beds,
While visions of sugar plums danc’d in their head
And Mama in her ‘kerchief, and I in my cap,
Had just settled our brains for a long winter’s nap —
When out on the lawn there arose such a clatter,
I sprang from the bed to see what was the matter.
Away to the window I flew like a flash,
Tore open the shutters, and threw up the sash.
The moon on the breast of the new fallen snow,
Gave the lustre of mid-day to objects below;
When, what to my wondering eyes should appear,
But a miniature sleigh, and eight tiny rein-deer,
With a little old driver, so lively and quick,
I knew in a moment it must be St. Nick.
More rapid than eagles his coursers they came,
And he whistled, and shouted, and call’d them by name:
”Now! Dasher, now! Dancer, now! Prancer and Vixen,
”On! Comet, on! Cupid, on! Donder and Blitzen;
”To the top of the porch! To the top of the wall!
”Now dash away! Dash away! Dash away all!”
As dry leaves before the wild hurricane fly,
When they meet with an obstacle, mount to the sky;
So up to the house-top the coursers they flew,
With the sleigh full of toys — and St. Nicholas too:
And then in a twinkling, I heard on the roof
The prancing and pawing of each little hoof.
As I drew in my head, and was turning around,
Down the chimney St. Nicholas came with a bound:
He was dress’d all in fur, from his head to his foot,
And his clothes were all tarnish’d with ashes and soot;
A bundle of toys was flung on his back,
And he look’d like a peddler just opening his pack:
His eyes — how they twinkled! His dimples: how merry,
His cheeks were like roses, his nose like a cherry;
His droll little mouth was drawn up like a bow,
And the beard of his chin was as white as the snow;
The stump of a pipe he held tight in his teeth,
And the smoke it encircled his head like a wreath.
He had a broad face, and a little round belly
That shook when he laugh’d, like a bowl full of jelly:
He was chubby and plump, a right jolly old elf,
And I laugh’d when I saw him in spite of myself;
A wink of his eye and a twist of his head
Soon gave me to know I had nothing to dread.
He spoke not a word, but went straight to his work,
And fill’d all the stockings; then turn’d with a jerk,
And laying his finger aside of his nose
And giving a nod, up the chimney he rose.
He sprung to his sleigh, to his team gave a whistle,
And away they all flew, like the down of a thistle,
But I heard him exclaim, ere he drove out of sight —
Happy Christmas to all, and to all a good night.

/Clement Clark Moore

Så här i juletid kanske även andra bloggare skriver om , ,


citat och poesi i annorlunda form

Jag älskar citat och har en lång lista med mina favoriter. Här har jag helt enkelt tagit citaten, tagit bort småorden som upprepas ofta och behållit kärnan. Det handlar om allt från kärlek och svek till skrivande och självinsikter, från religion till nystarter och motgångar till avslöjanden.

På det här sättet blir de klassiska citaten nästan till ny poesi.

Bilden är klickbar om du vill läsa orden i större storlek


nattligt projekt för avreagering & bearbetning

Igår kväll fick jag ett samtal jag önskar att jag aldrig hade fått. Det som sas skakade om mig mer än jag trodde att någonting skulle göra, mest med tanke på vad det handlade om och från vem det kom eftersom det kom från någon som kommit att betyda otroligt mycket för mig. När telefonsamtalet var över visste jag inte vad jag skulle ta mig till mellan tårarna. Till sist blev det här resultatet:

Bilden är klickbar för den som vill läsa orden närmare

Just nu hoppas jag på ett nytt telefonsamtal, nu när vi båda sovit på saken. Kanske idag, kanske i morgon – när personen i fråga är redo, Om h*n blir redo. Jag hoppas på en möjlighet att gå vidare, att läka såren och försöka hitta tillit och vänskap igen. Men jag kan inte ta första steget till kontakt igen. Det kan jag bara inte.

Accept that all of us can be hurt, that all of us can and surely will at times fail.
Joyce Brothers

Forgiveness is the fragrance that the violet sheds on the heel that has crushed it.
Mark Twain


den där magkänslan

Ofta säger hjärnan en sak. Den kan vara rationell och ganska så excelarkig: det som matas in ska stämma i slutändan. Hjärtat säger något annat, och där är det känslorna som styr och det kan bli precis vad som helst i slutändan. Här råder ingen som helst logik. När hjärnan och hjärtat kommer i konflikt med varandra – vilket i och för sig sker i princip varje dag – försöker jag känna efter med magen.

Det är som magen är ett mellanting mellan hjärta och hjärna, mellan excelark och känslokaos. Om magkänslan säger att något är superknas, då är det nästan alltid så. Om magkänslan säger att det är värt att satsa, att det känns bra, då brukar jag för det mesta satsa.

Just nu har jag en dålig magkänsla, men jag kan inte sätta fingret på den. Jag kan inte specificera vad den står för, vad den representerar eller vad den kommer att resultera i. Det känns bara som ett svart hål, och det skrämmer mig iite att jag inte kan identifiera det. Någonting kommer att gå åt skogen, men jag vet inte vad. Jag har inte den blekaste aning om vad.

How much pain they have cost us, the evils which
have never happened.

Thomas Jeffersson

Andra bloggare kanske också skriver om , , , , , , ,