Ack, så litet

Men ändå ganska stort. Jag har haft samma tema och sidhuvud på min blogg i EVIGHETER, men nu var det dags att byta. Jag hittade det absoluta turkosa temat, och för er som inte känner mig är allt som är turkost bra. Jag föredrar till och med mina turkosa medciner före alla de andra som ofta är vita och tråkiga. Min fascination av turkost gränsar till besatthet, men den skadar i alla fall ingen annan än mig själv.

Så, hjärtligt välkomna till Livet i gråskala. Same, same but different.

Annonser

styvmor, jag? jo…

Eller vad ska man annars säga när jag behandlar bloggen så här? Flera dagars total tystnad, inte okej. Fy på mig.

Nedan följer tre ursäkter och en ren och skär lögn till varför det har blivit så här:

  • Livet kom mellan
  • Jag har inte hunnit
  • Det har varit så mycket just nu
  • De andra två bloggarna tar den tid som finns

Det är givetvis den sista som är lögn, för jag har inte bloggat på de andra ställena heller. De tre ursäkterna stämmer kanske, men samtidigt är de inte riktiga ursäkter. Mer undanflykter. Sanningen är osexig:

Jag har inte haft lust.

Det är lätt att lova sig själv att man ska stå fast vid något, men det är desto knepigare att faktiskt göra det. De senaste dagarna har jag misslyckats. So shoot me.


jag kan sticka, jag är inte rädd

Jag har handarbetat sedan jag var liten. Så här i efterhand har jag undrat om min mamma/mormor/farmor verkligen kunnat uppskatta alla virkade, broderade och på annat sätt egenhändigt framkallade verk. Men de har alltid verkat glada, och de har alla tre handarbetat och vetat vilket jobb som legat bakom. Jag har broderat komplicerade korsstygnstavlor, jag har sytt och handbroderat en dopklänning i textilslöjden, jag har virkat en myriad av dukar och tallriksmellanlägg, spetsar och fönsterlöpare. Idag syr jag ganska komplicerade lapptäcken när jag sätter den sidan till, både babytäcken och fullstora dubbelsängstäcken. Jag har ett långtidsprojekt där jag handsyr ganska små sexkanter till ett dubbelsängsöverkast, och räknar med att behöva drygt 4000 stycken, och ibland virkar jag lite på en pläd i angora som jag ritat mönstret till själv.

Men jag kan inte sticka. Jag har aldrig kunnat sticka.

Någon gång i mina tidigare tonår bestämde jag mig för att bemästra även stickkonsten, för så svårt borde det väl ändå inte vara. Mamma sponsrade glatt med garn och peppade mig till tusan, för hon har alltid stickat mycket och kan skapa de mest fantastiska kreationer. Jag började glatt med tröjan, bakstycket närmare bestämt, och hade väldigt roligt med stickorna under någon vecka. Allt eftersom det började växa fram något blev jag mer och mer tveksam till vad det egentligen var jag skapade, och jag insåg ganska snart att något var fel. När jag synade mitt bakstycke insåg jag att jag på något sätt hade uppfunnit maskor som inte fanns, och att mitt bakstycke hade passat bättre som klädsel på en varningstriangel än på en människa.  Jag har ingen aning om hur många maskor jag hade lyckats lägga till, men både jag och mamma skrattade så vi grät, och sedan kastade jag alltihop i soporna.

Och självklart har den här storyn ett ”men”, och här kommer det.

För några veckor sedan var vi hos de vänner vi åt middag hos igår, och hon hade stickat en så läcker mössa till en av sina grabbar, en så kallad ”Åremössa”.

Bilden kommer från bloggen Maskinstickat

Jag blev helfrälst! Bara en kort tid senare hade hon stickat en underbart petrolfärgad mössa och halsduk till mig, och det är nog den skönaste mössa jag någonsin haft. Det tog cirka 0.3 minuter så säger O att han vill ha en han också, och A var inte sen med att fälla samma kommentar.

Igår var det jag som travade iväg till garnaffären, grabbarna valde varsitt garnnystan och min väninna hade en ängels tålamod med mig när jag för första gången på säkert 15 år la upp maskor och stickade en avig, en rät. Det gick inte fort, det kan jag lova. Nu är det upp till bevis. Jag kan sticka, jag är inte rädd!

(Och för er som undrar, jag fuskade faktiskt med stickningen i textilslöjden. Jag avskydde det som pesten, ingenting blev bra utan bara krokigt, snett och vint och jag var livrädd att min svaga punkt skulle förstöra mitt betyg, så jag fick hjälp utifrån. Men jag avslöjar aldrig någonsin min brottspartner. )

Andra bloggare kanske också skriver om , ,


gåshudsvarning 45

Den här you tube-länken har jag snott rakt av från bloggen Tankar, tillstånd,tokerier och trevligheter, min väninnas blogg. Det krävdes en endaste liten lyssning så var jag tokfast. Det här är något av det bättre jag hört på länge.

Andra bloggare kanske också skriver om , , , , ,


angående gåshudsvarning 44 – broken strings

Inlägget är uppdaterat, och om du känner dig lite latmaskig idag och inte orkar klicka på länken här för att komma direkt till inlägget kan du läsa uppdateringen nedan.

Uppdatering 100126: Jag fick en kommentar från mannen bakom bloggen Thomas Tvivlaren – Med tvivlet som insats” som bad mig länka till ett långt inlägg han gjort om bland annat Nelly Furtado, en av huvudpersonerna i min 44:e gåshudsvarning. Klart läsvärt, vare sig man delar hans åsikter eller inte,

Andra bloggare kanske också skriver om , ,


tips till dig som INTE vill sova

Läs ”Ketchupmamman – Saker jag inte vågat berätta för BVC”.

Jag sov väldigt få timmar natten till igår och tänkte att jag skulle slumra en stund på eftermiddagen istället. En bok brukar i vanliga fall få mig att slappna av väldigt bra, och eftersom min yantramatta har precis samma effekt tänkte jag att det måste vara en ypperlig kombination. Det hade det säkert varit om inte boken fått mig att skratta så att jag grät och så att piggarna på yantramattan gjorde alldeles för ont i huden på ryggen. Alltså, jag har inte läst en roligare bok på år och dag. Jag visste att hennes blogg är helt underbart underhållande, men boken, den är nästan snäppet bättre. Hur nu det är möjligt.

Än så länge har jag gett bort en bok till en väninna och behållit en för mig själv. Näst på tur står min väninna i Italien som bara MÅSTE få ett exemplar, och jag kan definitivt tänka mig en och annan som behöver den här boken i födelsedagspresent ett år. Om handeln utser årets julklapp utser jag årets födelsedagspresent till alla blivande, ickeblivande eller varande mammor där ute.  Och pappor.

(Nej, det här är inte ett reklaminlägg. Jag ÄLSKAR verkligen boken så här mycket!)

Andra bloggare kanske också skriver om , , , ,


mina tre favoritbloggare just nu

Jag är fullständigt och totalt beroende av bloggar, och har varit det under större delen av den tid jag har haft bloggtorka på min egen. Varje dag följer jag ca åtta bloggar slaviskt, och så finns det ytterligare ett tiotal som jag kollar upp någon gång i veckan. De tre bloggarna nedan är mina absoluta favoriter just nu. Ni som missat någon av dem, ni har en guldgruva att utforska!

  • Karin – Ketchupmamma.
    Hon har fått mig att skratta så tårarna har runnit efter mina kinder. Om ni är föräldrar och missar hennes blogg så får ni vackert skylla er själva.
  • Onekligen
    Jag har säkert nämnt den här bloggen tidigare, men adressen tål att upprepas. Lisas rapphet, humor och distans till livet är beundransvärd. Missa inte att få en glimt av hennes liv!
  • Vem i helvete…?!
    Underbart arg och satirisk bloggare med glimten i ögat. Borde dock få bötesstraff för att han bloggar alldeles för sällan.