Från det ena till det andra till det tredje

I julklapp gav vi äldsta sonen en make over av hans rum. Det skulle förvandlas från ett pojkrum med loftsäng och vita väggar till något coolare, mer tonårsaktigt. Sagt och gjort: väggar målades, tapeter sattes upp, ny säng ställdes dit, stort skrivbord monterades, garderoben byttes ut mot en byrå och vi rensade ordentligt bland hans saker. För att komplettera bestämde vi oss för att byta ut hans bokhylla mot de två bokhyllor jag hade i sovrummet, helt enkelt för att det blev mer enhetligt.

Så, vad göra av den snygga, fyrkantiga bokhyllan som Oliver inte behövde längre? Jo, in i Adrians rum, förstås. Detta ledde till att garderoben behövde flyttas, att hans väggfasta hyllor fick skruvas ner och till sist rensade vi ordentligt bland hans saker.

Vad var då kvar? Jo, mitt syrum, i småbitar spridda över hela övervåningen. Utan hyllor fanns det noll plats för allt man behöver ha när man ska sy (och det är mycket minsann) så det har varit ett enda kaos. Idag har vi äntligen fått upp nya hyllor, eller nya och nya – De vi skruvade ner från Adrians vägg – och här kommer det oundvikliga ”men”-et: hyllorna är mindre än de två bokhyllor jag tidigare hade fulla med saker.

Alltså. Det är fortfarande ingen riktig ordning i syrummet även om det börjar ta sig en aning, men det lär ta ett par dagar till innan jag kan sätta igång och sy i lugn och ro. Och även i det rummet behöver det rensas. Suck.

Det är som att det är omöjligt att projekta i ett rum utan att det ska sprida sig till fler och fler rum. Nu pratar jag och maken om att måla och tapetsera vardagsrummet – och jag tackar min lyckliga stjärna för att köket är klart och hallen nästan klar.

Annonser

Två till

De här två kan se snarlika ut, men det skiljer i utseende mellan dem ändå.

.

Jag fullkomligt älskar kjolen på den här klänningen. Den är överdådig, magnifik och alldeles, alldeles underbar. Kjolen ser ut att vara täckt av fjädrar, så i mina ögon ser den lätt och luftig ut trots sin storhet. Det jag inte alls gillar är puffet högst upp på livet. Bort, bort, bort!

Och så kommer vi till nummer två som är så lik nummer ett. Dock har kjolen inte samma lätthet och ser ut att vara av vanligt rysch och pysch istället för det eleganta fjäderliknande materialet ovan. I jämförelse känns den lite ”billig”, vilket jag i och för sig är väldigt övertygad om att den inte är överhuvudtaget, Det jag älskar med den här är livet. Det enkla, kontrasten med kjolen, helt underbart. Om jag fick kombinera kjolen från den första bilden och livet från den andra (och om jag inte var lyckligt gift förstås, var smal som en Barbiedocka, hade en obegränsad bröllopsbudget och skulle ha ett stort bröllop), då hade jag nog haft den perfekta bröllopsklänningen. Och jag drömmer fortfarande om att designa en bröllopsklänning.

 

Jag är knappast ensam om att ibland fantisera om , , , eller att stå , även om jag gjord allt ovan och inte planerar
att göra det igen.


För evigt ett UFO

Jag är lite av en perfektionist när jag syr och en tid har jag roat mig med att sy ett ormtäcke i ett ganska lustigt mönster. Idag var det bara en rolig kviltlinje och ormarnas ögon kvar, och det kändes kul att sätta sig vid symaskinen. Nu – not so fun.

Om ni klickar på bilden ser ni att quiltlinjen är ojämn och eländig, och jag HATAR sånt! Jag tyckte att den var lite cool eftersom den matchar ormarna, men jag kommer nog att hata den sömmen också. Tur jag har typ 150 sömmar kvar att välja mellan.

Ormtäcket blir ett UFO, alltså, och nu har jag två baby-ufotäcken. Och för er som undrar: UFO = UnFinished Object.