efterlängtat möte

När jag gick kursen i kreativt skrivande på LTU träffade jag en tjej som jag verkligen klickade med. Vi har liknande sätt att uttrycka oss på när vi skriver, vi förstår oss på varandras sätt att tänka och på bara några dagar insåg jag att hon skulle bli en otroligt värdefull och viktig människa i mitt liv. Jag har aldrig lämnat en träff med henne utan en uppsjö av inspiration till nytt skrivande och nya idéer som jag vill få ner på papper. Hon inspirarar mig så. Tyvärr ser våra vardagsliv väldigt olika ut, och vi träffas alldeles för sällan. Samtidigt är det så att när vi träffas kan vi ta vid precis där vi slutade sist, som om vi träffades för bara några dagar sedan. För mig är sådant väldigt sällsynt.

Men nu till det väldigt positiva: veckan då min man och barnen åker bort verkar det som om vi äntligen får till en middag, en sushikväll bara hon och jag. Vi får möjlighet att prata skrivande, jobb, liv, familj, intressen och bara njuta av att inte bara ha kontakt via mail och sms. Det finns väldigt få människor, vänner som jag värdesätter lika högt som jag värdesätter henne. Det känns verkligen som om jag i henne har en vän för livet, i vått och torrt. Till henne kan jag anförtro allt. Hon tål att höra mina svartaste tankar, hon kan dela min glädje utan ett uns av avundsjuka. Jag känner ingen människa som är som henne. Hon är fantastisk och jag tackar min lyckliga stjärna över att få kalla henne min vän.

Läs även andra bloggares åsikter om vänskap, skrivande

---