it’s my own fault

Ryggen har strulat av och till i snart ett år nu, och jag vet att det är mitt eget fel till väldigt stor del. So… How come?

Efter min ryggoperation gick jag ner väldigt mycket i vikt. Efter att ha legat stilla och knaprat morfin i hundra år kunde jag plötsligt röra på mig och kilona rasade. För första gången på många, många, många år var jag så nöjd med hur jag såg ut, hur jag mådde och att äntligen ha en rygg som var helt smärtfri. Nu är verkligheten inte riktigt så längre.

För drygt två år sedan sprang jag in i den där väggen, ni vet. Den berömda. Och jag är fortfarande där. Depressionen blev väldigt svart, och dessvärre hanterade jag den genom att falla in i min gamla agorafobi samt en ohälsosam kosthållning vilket givetvis ledde till viktökning. Och nu sitter jag där igen.

Varje gång ryggen säger ifrån väntar jag bara på att det ska toksmälla och inte bara smälla. Jag har klarat mig någorlunda, kanske är det mest muskelspasmer och framför allt kombinationen av dåliga rygg- och magmuskler samt övervikt som gör att ryggen jävlas. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag varenda dag är smärtsamt medveten om att det här kan innebära slutet för nästa disk och därigenom en ny operation och att det i så fall är helt mitt fel. Förra gången var det inte det. Jag var högst normalviktig när mina ryggproblem började – så är inte fallet just nu. Och lite känns det som en ond cirkel just för att agorafobin gör att jag har svårt att lämna huset vilket gör att jag inte rör tillräckligt på mig och att jag äter fel när jag är stressad och deppig.

Lägger ryggen av totalt än en gång har jag bara mig själv att skylla, men jag ber en bön att det inte kommer att bli så utan att jag ska få möjlighet att vända skutan rätt innan det går så långt.

Det här blev ett ganska gnälligt inlägg om , ,

Annonser

2 kommentarer on “it’s my own fault”

  1. Anna skriver:

    Vilket fint inlägg. Från hjärtat. Väggen finns ju där för de flesta, och för många (kanske också jag till slut?) är det bara en tidsfråga innan man går in i den. Men jag tror det är viktigt att tänka långsiktigt. Även om man mår dåligt under något/några/många år så behöver det inte vara så i resten av livet. Ett ohälsosamt leverne behöver inte betyda att man ÄR en ohälsosam person för evigt. När rätt tid kommer så kommer saker att förändras, jag tror verkligen det! Kanske behöver du inte vara så hård mot dig själv? Kanske kan du bara börja pyttesmått med små hemövningar? Att göra bara liiiiite är ju en början. Jag hoppas att du får känna dig bättre och att din rygg inte blir sämre.

    • Livet i gråskala skriver:

      Tack Anna, jag blev nästan rörd till tårar av din kommentar. Tack för dina vänliga och omtänksamma ord! Hemövningarna har jag hyfsad koll på, tänk vad mycket man kan göra med en pilatesboll. Men just nu räcker det inte riktigt till, jag fick en medicin som gjorde att jag ökade i vikt FORT (den höjde insulinnivån i kroppen, också en j*la biverkning) och jag tror att ryggen fick en smärre chock. Men som du säger, saker och ting kan förändras. Ska förändras. Jag hoppas bara att ryggen håller fram tills dess.
      Kram till dig, och tack än en gång.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s