när man minst anar det…

… kan man möta en människa som får en att le.

Någon som man inte kände tidigare, men som det klickar med väldigt fort.

Någon där samtalsämnena inte tar slut och där även en stunds tystnad känns bekväm.

Någon som man möter på ett kanske okonventionellt sätt men där det inte spelar någon som helst roll.

Någon som får en att tänka annorlunda, i andra banor.

Någon som får en att skratta.

Någon som får en att se på sig själv med nya ögon.

Någon som får en att se de positiva sidorna hos sig själv som man kanske glömt bort eller bara skuffat undan ett tag.

Någon som får en att känna sig avslappnad.

Någon som får att känna att det finns människor man inte mött, som man kanske kommer att möta, som kan bli rikta, äkta vänner.

Någon som man får känslan av att den personen kommer att finnas i ens liv under en lång tid.

Någon som verkligen är äkta, genuin, ärlig och sig själv.

Någon som avväpnar, ser igenom masker och som ser den sanna människan.

Någon som ser mig som jag är.

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s