timotej

När han slöt ögonen kunde han bli vem han ville. Bara genom att blunda, låta musklerna i kroppen slappna av och tankarna flöda fritt kunde han förändra hela sin livssituation och sitt väsen. Han kunde leva på en söderhavsö, bli en framgångsrik politiker eller rent av USA:s president. I fantasin finns inga hinder. Samtidigt spelade det ingen roll, det fanns bara en plats som han ville vara på. När han blundade såg han ett hus framför sig. Det var hans hus, en alldeles vanlig villa i ett alldeles vanligt villakvarter. Vid de gula husväggarna växte det vita och gula rosor i välskötta rabatter. Gräsmattan var tät och vackert grön, och skuggades av ett stort jasminträd som spred en ljuvlig doft omkring sig. Han hörde skratt någonstans i närheten, det lät som om det kom från baksidan av huset. Han log för sig själv och visste med ens att de var hans barn som lekte. Emma och Adam. Det lät som om de spelade fotboll där bakom, och Adam hade visst precis gjort mål. Hans glädjeskrik ackompanjerades av Emmas irriterande muttrande. Hon var väldigt tävlingsinriktad och hade svårt att acceptera att hennes fyra minuter äldre tvillingbror var på väg att vinna över henne. Han tog ett par steg upp på grusinfarten, och när han närmade sig det gula husets ytterdörr som stod på glänt kände han doften av nybakade vetebullar som blandade sig med jasmindoften från trädet. Joanna bakade visst, hon älskade att baka. Hans leende blev bredare när han tänkte på Joanna och hur mycket han älskade henne. Hennes långa mörka hår som föll i mjuka vågor över axlarna. Hennes leende som alltid nådde hela vägen till ögonen och som gav honom en glimt av hennes själ varje gång. Hon var så vacker, så vänlig och intelligent. Han älskade henne så mycket.

Högljudda röster ryckte upp honom ur hans fantasi, och bubblan sprack. Helt plötsligt var allt utsuddat och villan, barnen och Joanna var inte kvar längre. Rösterna utanför dörren pockade på hans uppmärksamhet, men han vägrade att ge efter och slöt sina ögon hårdare samtidigt som han försökte slappna av för att kunna återvända till den enda plats där han ville vara. Sakta suddades rummets vita väggar ut, rösterna blev svagare och svagare, och snart stod han åter på grusgången utanför den gula villan. Solen sken, och han kunde återigen känna doften av jasmin och Joannas nybakade fikabröd. Rädd för att inte få stanna kvar så länge tog han de tre trappstegen upp på bron i ett kliv och gick in i hallen och vidare in i köket. Där stod hon, lika vacker som han mindes henne. Hon hade på sig ljusblå shorts och ett vitt linne. När hon vände sig mot honom såg han att hon hade lite mjöl på kinden, och han sträckte fram handen för att torka bort det. Hon skrattade och torkade händerna på handduken som hon hade slängt över axeln. Så fort hon lagade mat, bakade eller diskade hade hon en handduk där, det var en vanesak för henne. Hon brukade glömma att lämna den i köket när hon var färdig, och han kunde ibland hitta hennes kökshanddukar liggande i sovrummet eller badrummet. Hon var tankspridd, men otroligt vacker. Han lade armarna om henne där hon stod vid diskbänken och borrade in näsan i hennes långa mörka hår. Det doftade timotej. En underbar sommardoft som var så starkt förknippad med henne att han inte kunde tänka sig att hon skulle lukta på något annat sätt. En knackning fick honom nästan att tappa koncentrationen, men han bet sig envist fast i sin fantasivärld, kramade Joanna hårdare och njöt av värmen från hennes kropp och känslan av att stå där med henne i det ljusa köket under en vacker sommardag samtidigt som deras barn lekte på utsidan. Knackningen blev mer och mer enveten, och till sist blev han tvungen att släppa sin fantasi och återvända till verkligheten. Liggande på rygg i den hårda sängen kände han sig med ens ensam och övergiven. Allt var borta, inget av det han velat ha fanns kvar. Fantasin bleknade, och när han harklade sig för att be personen på andra sidan dörren att komma in bleknade även doften av Joannas timotejschampo och försvann.

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s