en kärleksförklaring

Jag vaknade i morse och kände mig helt dränerad på energi. Den sista veckan har kostat massor, min man har haft väldigt mycket jobb att avsluta, vi har haft en hel del att göra hemma (och bara hunnit hälften) och stress påverkar mig väldigt negativt. Mer just nu än annars. Idag har jag varit så fysiskt och mentalt slutkörd att jag knappt tagit mig ur sängen. När jag blir riktigt slut börjar jag må illa, och det gör ju knappast saken bättre att knappt äta någonting på hela dagen.

Klockan sex var det dags för barnens traditionsenliga firande av det nya läsårets start. Det är en av mina favoriter av friskolans traditioner. Istället för att bara börja en måndag så samlas alla elever och familjer på söndagskvällen och firar det nya läsåret med ett ballonguppsläpp. Hittills har vi alltid haft tur med vädret, och så också ikväll. Jag trodde först inte att jag skulle klara av att följa med, men lite dextrosol höjde blodsockerhalten och det gick med en hårsmån.

ballong

Och vad är det då som rubriken syftar på? Jo, kvällens underbara avslut. Sushi. Ingenting kan rädda en crappy day som en tallrik med ljuvlig, vacker sushi med extra inlagd ingefära och till det ett stort glas kallt vatten. Jag är helt betagen av denna rätt, jag kan aldrig få nog. Jag är förälskad, begeistrad, överväldigad. Och jag är ändå ingen fiskmänniska. Vi äter sällan fisk här hemma, någon enstaka gång bara, men sushi… Det är ljuvligt.

Annonser

3 kommentarer on “en kärleksförklaring”

  1. missj skriver:

    JA, det är ÄR ljuvligt. Den maträtten är totalt inlindad i nån slags magi och poesi som får smaklökar och själ att hoppa jämfota. Mer sushi åt folket! 😀

  2. Pernilla skriver:

    Kan inte annat än att hålla med dig,man undrar ju vad dom har i sushin egeentligen,jag är beroende, helt seriöst.Känner bara att jag måste ha sushi ibland och det alldeles för ofta,finns inget som som kan ersätta det.Det är ljuvligt gott och jag njuter av varje tugga och när jag ätit upp alla bitar
    längtar jag redan till nästa gång,nästan lite sjukt;)

    Ha det gott!

  3. Livet i gråskala skriver:

    Tror ni att de häller i någon form av beroendeframkallande medel när de kokar riset? Knark, eller nåt? Det här känns nästan löjligt, faktiskt. Snart vågar jag inte hålla koll på hur ofta det blir sushi, och jag kan febrilt försöka leta efter ytterligare ett tillfälle. Tur nog får jag möjlighet redan på torsdag, en väninna kommer från Uppsala och ska bo här en natt. Vad tror ni hennes absoluta favoriträtt är? 😀


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s