ska jag våga?

Från ingenstans, som en blixt från klar himmel (för att använda en riktigt klyschig klyscha) kom ett av de mest oväntade förslag jag någonsin fått. Att jag blev ställd är bara förnamnet, och nu velar jag. Att tacka ja kan både lyfta och stjälpa. Att tacka nej kan både stjälpa och lyfta.

Jag är feg när det handlar om att kasta mig ut i saker som jag inte kan ana eller ens gissa utkomsten av. Och i det här fallet har jag inte den blekaste aning om vart det kan bära. Det är helt och hållet ett mörker där jag får famla mig fram med händerna utsträckta framför mig. Än så länge står jag i dörröppningen, med det trygga ljuset bakom mig och det skrämmande kolsvarta mörkret framför mig. Jag har inte tagit klivet in, men jag har inte vänt ryggen mot mörkret heller. Ska jag chansa och våga risken, eller ska jag välja den säkra vägen och riskera att aldrig få veta vad jag hade kunnat vinna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

One Comment on “ska jag våga?”

  1. […] tick, tack, tick, tack augusti 5, 2009 Jag står fortfarande och väger precis i skarven mellan det trygga, ljusa och det otrygga, mörka. Men nu börjar tiden rinna ut för mig. Om jag inte bestämmer mig, fattar ett beslut är det […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s