Soptippsfeeling

Vi har två klädkammare i vårt lilla hus. Både den på övervåningen och den på nedervåningen har varit så fulla med saker att det nästan inte gått att skönja golvet under alla kartonger, väskor och annat junk som vi försökt förvara där. Helt plötsligt skulle en av klädkamrarna tömmas, och vi skulle få plats med allt i en redan överfull klädkammare. En omöjlig situation, helt enkelt. Vårt enda alternativ var att fullständigt riva ut ALLT som fanns i båda klädkamrarna och börja rensa. Sovrummet på övervåningen blev fullständigt belamrat, och vardagsrummet på nedervåningen blev fullständigt belamrat.

I förrgår var vår yngste son A (som har hunnit fyllat sju) hos en kompis. De satt på bron och åt varsin glass när kompisens mamma hörde deras samtal.

– Du, Hugo, det är tur för dig att du inte bor i vårt hus, för där ser det ut som på en soptipp.

Den lilla skitungens kommentar gav mig och min man lite extra motivation till att få soptippen i ordningställd, och nu är det bara liiite kvar att fixa i sovrummet. Vardagsrummet och hallen är i toppskick, om jag nu bara kunde hitta en ny hallmatta förstås.

---