Sex månader senare

Idag är det precis ett halvår sedan jag stelopererade min rygg, och jag blir nästan gråtfärdig när jag konstaterar att jag är fullständigt och totalt bra i min rygg. Det är tårar av lycka och glädje, ingenting annat. För bara sju, åtta månader sedan kändes allt så hopplöst. Jag hade konstant värk och smärta, jag gick ofta med kryckor och åt enorma mängder smärtstillande bara för att klara min vardag. Min man fick sköta all markservice, utan undantag, och många dagar fick han hjälpa mig på med kläderna eller med att torka mina ben när jag hade duschat. Det var inget liv.

Det är skrämmande att tänka att om jag inte hade träffat min kirurg M i Umeå hade jag fortfarande levt det livet. Vi hade fortfarande kämpat mot smärta och trötthet, min man hade fortfarande fått göra precis allting själv. Flera kirurger som jag träffade nekade att operera mig – jag var för ung, resultatet var inte garanterat och det var för mycket trasigt i min rygg. M lovade heller inte guld och gröna skogar, men han erbjöd mig en möjlighet och jag tog den. På eftermiddagen den 3/10 -07 skruvade han ihop min rygg med fyra titanskruvar, och det må vara att det låter klyschigt men han gav mig chansen till ett nytt liv.

Sex månader senare kan jag verkligen ta vara på mitt nya liv. Jag har inte ätit värktabletter på månader, jag kan ta långpromenader utan att benet börjar släpa, jag cyklar och klär givetvis på mig alldeles själv. Jag kan sitta långa stunder i t.ex. en biosalong eller under en middag, något som var helt otänkbart tidigare. Jag kan vara tillsammans med mina barn, jag kan göra min del av hushållsarbetet. Tänk att en sådan sak ska vara så skönt. Ikväll ska jag fira med en god middag tillsammans med min man.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

25 kommentarer on “Sex månader senare”

  1. annette skriver:

    Grattis på halvårsdagen. Har själv stelop 3 nivåer i ryggen. Senaste op gjorde jag för 3 veckor sedan. Vad kul att läsa att du har blivit så bra. Jag har också blivit hjälpt av de stelop jag har gjort och jag hoppas att även den sista ska hjälpa.
    Hoppas att allt har lugnat sig lite sedan din farmor gick bort.
    Massor av kramar till dig
    Annette

  2. barbakvinna skriver:

    Det vart en jättestor förändring väldigt fort. Vi såg redan i julas att du orkade och såg piggare ut. Längtar efter att träffa dig igen.

    Skriver just nu på ett inlägg som är till dig. Lägger ut det i morgon.
    kram anki

  3. missj skriver:

    Det är ju helt fantastiskt! Är så glad för din skull! ♥

  4. Tom skriver:

    Va trevligt å läsa att de gått bra för nån..
    Själv har jag opererat mej 4ggr!
    Op3 blev stel op 11/4-07 mellan L4,L5,S1 samma sätt som dej å troligen samma läkare i Umeå.Men de gick inte lika bra för mej!
    Högra L5 bulten gick in fel=SMÄRTA
    Idag 14/4 1år sedan togs den bort å allt blev bättre!
    Tills för ca 2,5månader sedan så fick jag fruktansvärt ont igen..
    Visade sej att bulten på höger sid i S1 är AV..
    Så nu börjar jag om den långa vandringen..
    Troligen ny op snart..

    Hoppas du inte behöver uppleva detta..

    Häls från en söndrig 33åring..

  5. Livet i gråskala skriver:

    Hej Tom, vad tråkigt att det inte fungerade för dig! Jag vet vilken djävulsk smärta det är med diskbråck och jag hoppas verkligen att din nästa operation går bättre, allra helst lika bra som min! Ska tänka på dig, berätta gärna hur det går för dig.
    Kram!

  6. Mia skriver:

    Insåg att jag kommenterade under fel inlägg… Nu blir det rätt:

    Detta är så upplyftande att läsa!!! Jag gjorde min operation den 14/4. Tyvärr hände det något med skruvarna, så några dagar efter op fick jag svår ischias i båda benen och efter en vecka fick jag opereras igan och skruvarna togs bort och jag har nu korsettbehandling istället och lite strängare restriktioner än vad jag annars skulle haft. Så i söndags kom jag hem efter 14 dagar på sjukhus. Slutresultatet skall dock bli samma säger dom. Just nu kämpar jag på med kryckor, värktabletter, trötthet etc. Då känns det skönt att läsa vad jag har att hoppas på längre fram :).
    by Mia maj 2, 2008 at 11:46 är

  7. Nettan skriver:

    Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg. Tänk att det finns hopp var min tanke – just det här ”simpla” som att gå på bio, sitta en hel middag – ja bara att kunna umgås utan att be att få låna soffan så man kan lägga sig. 12 maj ska jag få min steloperation+ diskbrocksop. Gissa om jag längtar !!

  8. wendla skriver:

    Satt och surfade lite på steloperationer och hamnade hos dig. Skönt att allt känns så bra. Jag stelopererades för 1 1/2 år sedan efter en trafikolycka och min operation blev också lyckad. Visst är det skönt att kunna sitta och kunna göra saker. :0)Dessvärre så krånglar mina skruvar och skaver, men de ska plocka bort dom framöver.
    Ha det så himla bra
    Wendla

  9. Carina skriver:

    Hej!
    Det var väldigt intressant att läsa sjukdomshistoria och operation. Hoppas att det fortfarande går framåt för dig. Har själv just varit hos ortoped och fått klargjort att mina diskar mellan kota 4-5 är helt utslitna och valet jag har är att steloperera eller fortsätta som idag. För att få detta besked har tagit mig 8-10 år – varför??? Varför ska människor lida? Jag har nu att ta ställning till operation eller inte. Blir jag smärtfri efter op? Kan det bli sämre? Jag har tid att fundera för väntetiden ligger på ca 6 mån.
    Jag beundrar människor som kan dela med sig utav egna erfarenheter för att hjälpa andra. Tack!

  10. Anna-Lena skriver:

    Hej

    Det här behövde jag läsa!! Min ortoped ringde igår och berättade vad som ligger framför mig, om jag vill! Jag har en liten kotglidning samt ett litet diskbråck som tillsammans gör att jag har väldigt ont i mitt högra ben större delen av dagen. Till skillnad från andra så känns det bäst när jag sitter ner. Smärtan började förra hösten och då trodde man att det var höften som krånglade. Nu säger ortopeden att jag har 80-85% chans att bli helt bra i bensmärtan om operationen sker inom ett år, alltså innan hösten. Han sa dessutom att operationen skulle kunna ske redan under sommaren.

    Jag har nu förstått att rehabiliteringen är lång och det ställer till det lite för mig. Jag ska nämligen gifta mig i sommar och det känns lite vågat att opereras innan dess!! Jag vill ju inte riskera att ha mer ont än nu och inte kunna stå vid altaret. Vad gör man???

  11. Carina skriver:

    Hej!

    I maj skrev jag här för första gången efter att varit hos ortopeden. Jag tog beslutet att utföra steloperationen. Det tog ca 4 månader och den 16 sept. 2008 låg jag på operationsbordet.Operationen har gått bra enl. läkaren. Diagnos; Bakre fusion med fixation L5-S1. Han kunde dock inte sätta i platta på ena sidan av ryggraden, enl. läkaren var det för dåligt ”virke” för att få fäste av skruvarna. Han har stadgat ryggraden med hjälp av delar utav höftkammen, ja inte vet jag hur det går till.
    Rehabiliteringen är nu i full gång och man kan ju säga att det går sakta framåt. Mår bra så länge värktabletterna sitter i, det blir lite jobbigt att ligga så länge i sängen. Man vet inte hur man ska ligga till slut. Är uppe och går korta promenader runt i huset och har idag till och med varit en sväng till postlådan i den sköna höstsolen.

  12. Livet i gråskala skriver:

    Hej Carina, vad roligt att du känner att det går framåt! Min operation ligger ju snart ett år bakom mig, och om det går lika bra för dig som för mig (och varför skulle det inte göra det?) så har du ett helt nytt liv framför dig. Visst, det är ont som f*n i början, men det går över. Jag är smärtfri, och jag hoppas innerligt att du snart är det du också. Hör gärna av dig fler gånger!

  13. barbro skriver:

    Har en kota helt krossad i ländryggen med resultat konstant värk i 3 år.Äter metadon,men får ju en massa biverkningar.Är steloperation något för mig.Ingen läkare har sagt något om det.
    MVH Barbro

  14. Caroline skriver:

    Jag ska steloperera min rygg på lördag, när jag läste om dig känner jag att det finns hopp trots att jag just nu känner mig ganska skrämd! Håll en tumme ;0)

  15. Anna i Moshult skriver:

    Hej, Hej!

    Vad glad och tacksam jag blev när jag hittade din sida idag! Jag stelopererades den 27 maj nu 2009
    så idag är det precis en månad sedan! Mitt problem
    sitter längst ner mellan L5-S1 och jag har haft problem i 10 år, inte hela tiden men för varje gång
    svårare och svårare med allt vad det inneburit för
    familjen. Nu har jag två tonårsbarn 14 och 16 år och
    det går inte att beskriva hur duktiga de varit. De har fått ställa upp mycket när min man haft toppar i
    lantbruket som lammning och inte kunnat göra något inne eller hjälpa mig. Denna omgång har jag försökt undvika att bli för ledsen för barnens skull osv, men jag undrar hur andra har hanterat detta? Som någon annan sa så kan jag inte förstå hur man kan
    låta folk ha så ont, länge! Det förstör och mal ner
    en fullständigt! Nu kämpar jag för att komma igen, mitt förtroende för min kropp är lågt och jag har kommit i ett stadie där jag oroar mig för allt, att jag ska skada något i ryggen! I går råkade jag dra ut en gammal tung byrålåda lite hastigt och det kändes i ryggen!! Vilken idiot man är! Ja herre gud om ett tag ser man väl tillbaks på detta med och är förhoppningsvis nöjd och glad. Ska till sjukgmnasten på måndag, det är kanske vad jag behöver för att få råd och stöd!

    Kramar till alla med ryggproblem!

  16. micaela skriver:

    Måste verkligen säga en helt fantastsk sida om diskbråck å steloperation får en verkligen att känna att man ej är ensam utan att det finns sååå många som genomgår dessa operationer,, ni hälper mig väldigt mycket att förbereda mig mentalt inför min stelop nu i september! har oxå L5-S1 samma som i förra inlägget. Förra operationen gjorde dom i maj-08 men ”sög” då bara ut det trasiga i disken. Nu har allt kommit tillbaka å där av steloperation, är bara 23år gammal så nu är det bara att blicka frammåt =) … Tack .. Mvh Micaela

  17. Tina skriver:

    Härligt att läsa. Har precis själv fått tid för steloperation och är jättenervös. Dessutom så har jag helt plötsligt inte ont i ryggen längre(hur kan det bli så?) så nu är jag enormt tveksam till operationen. *suck* Börjar tro att jag har inbillat mig alltihopa men som läkaren sa: då hade det ju inte synts på röntgenplåtarna. Usch vad jobbigt det här är. :o(

    • Maria skriver:

      Hej! Jag förstår din känsla. Tror att allt sitter i huvudet, men jag inser då och då att så är inte fallet. Blir inte tagen på allvar antingen så skrattar läkare åt mig för jag är för ung för bäcken problem eller så säger en annan läkare att jg stelnar när jag blir gammal och kommer då inte ha problem pga av överrörlighet. Har gått på rehabilitering i 20 veckor, men jag blir inte bättre. Nu efter mycket bråk och tigg har jg fått en remiss till Ängelholm och hoppas på att de lyssnar på mig.

  18. Carina skriver:

    Har nu gått 1 ½ år sedan min steloperation i ländryggen och tyvärr kan jag inte säga att jag har blivit bättre. Det kändes lite bättre ett ½-år efteråt men har succesivt blivit sämre och sämre. Äter nu värktabletter, både mot nervsmärta och muskelsmärta. Jag har mest ont när jag befinner mig i samma ställning för länge, det spelar ingen roll om jag står, sitter eller ligger. Min operationsläkare säger att det KAN gå bort med tiden. Det är troligen en nerv som är skadad. Har träffat fler läkare för att få ett annat utlåtande och det verkar nästan som jag gjort operationen i onödan. Så mitt råd är att ni tänker er för väldigt noga innan ni går med på steloperation. Jag ska nu träffa narkosläkare för att diskutera smärtlindring i annan form än tabletter, som jag inte vill fortsätta att äta. De gör mig både trött och ”dizzy”.

    Tilläggas skall också att för ett ½-år sedan genomgick jag en operation av nacken också. Jag hade värk i underarmen med strålning ut i hand samtidigt med nack- och huvudvärk till och ifrån. Det blev ett bakre ingrepp med friläggning av nerv som var i kläm. Och liksom ryggoperationen, kände jag mig bättre ett par månader efter operationen, men har nu fått mer och mer känning igen i underarmen och nacken. Detta trots jag dagligen äter värktabletter.

    För att orka fortsätta med ett liv jobbar jag endast halvtid (hur länge det nu går innan Försäkringskassan protesterar)och jag har en fantastisk man som hjälper till med det mesta i hemmet. Nu har 2 utav våra 3 barn flyttat och hemma bor endast sonen på 16 år kvar. Tyvärr får han ofta höra att jag inte mår bra. Det är inte lätt att förmedla sin egen smärta till någon annan och absolut inte till sina barn. Mamma ska ju alltid ”fungera”.

    Hade jag inte min hund som drog ut mig på promenader så vet jag inte hur jag skulle klarat mig psykiskt. Jag är så himla rädd för att bli så dålig att jag inte kan gå och klara mig själv. Jag är ju inte 50 år fyllda och har ju många år kvar och dem vill jag leva på ett för mig meningsfyllt sätt.

    Jag hoppas att du fortfarande är nöjd med din operation och önskar dig en riktigt
    TREVLIG PÅSK!

  19. Helena Smedberg skriver:

    Jag ska göra en steloperation om 6 dagar, i Nacka. Har kotglidning och diskbråck i L5-s1. Blir en bakre fusion med 4 titanskruvar om jag förstått det hela rätt. Har inte kunnat leva ett värdigt och bra liv de senaste 3½ månaderna och har haft stora smärtor och problem i 1½ år innan dess också. Jag hoppas så att min operation blir lyckad så jag får tillbaka mitt liv, åtminstonne så mycket som möjligt av det. Blir glad av att läsa att din ”livet i gråzon” operation blev lyckad, ska bära med mig den känslan när jag ligger och blir sövd =)

  20. Britt-Mari Yngwe skriver:

    Ska stelopereras 19jan 2011.Är livrädd ska ha en jätte hård stel gördel på mej i 3-4mån en mardröm.Är det någon som gjort det här? mvh Bittan

    • Livet i gråskala skriver:

      Hej Bittan,

      Den operationen var det tal om för mig under en period – tills jag bytte kirurg. Som jag förstod det av kirurgen som opererade mig är det en annan metod som har lika bra förutsättningar för att lyckas som den han använde sig av (ärligt talat förstod jag nog inte riktigt skillnaden bortsett från korsetten – som jag slapp). Av ren nyfikenhet undrar jag varför de valt just korsett som efterbehandling till dig? Vad har de sagt?
      Ska hålla massor av tummar för dig den nittonde!

  21. sami skriver:

    Hej
    Sami , kristianstad

    Blev opererat av Bengt Sturesson Ängelholm 2011.11.21 ( världklass läkare) steloperation 4 nivåer, landrygg. Jag mår bättre än innan men det lite tidigt att uttala sig, jag gillar läkaren bengt
    han är rak på saken och kan sina saker, jag rekommenderar honom, klass A+ ortopedläkare som bryr sig om sina patienter. Det var stor tuff operation 8 skruvar + 2 metal pinnar eller stav på landryggen och fri alla nerver samt stabilisera landryggen. Enligt bengt som kontakter mig en gång i vecka ( kolla hur jag mår) det kommer bli mycket bra med min operation. Han meaner att jag behöver tid att läcka samt jag kommer att att bli bättre och helt återställd 6-12 månader.
    Jag tror på honom föratt jag mår lite bättre an innan och det har gått bara knappt 3 veckor.
    Lyckat till alla har skrivit om sina bekymmer om ryggen. Jag hör av mig om någar veckor och berätta hur jag mår.

  22. Maria skriver:

    Hej!
    Måste fråga hur fick du tag på kirurgen i Ängelholm?
    Jag har stora problem och behöver hjälp, blir bollad fram och tillbaka och jag blir inte bättre.
    Tack för din blogg.

    • Tove skriver:

      Jag opererades i Umeå efter en remiss från Sunderby sjukhus utanför Luleå. Har tyvärr ingen aning om hur du får tag på en kirurg i Ängelholm, men någon annan kanske vet?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s