Man får inte vara dum!
november 7, 2008Äldsta grabben är hos en kompis i eftermiddag, och äter middag där. Eftersom både jag och maken är rejält trötta och slitna bestämde vi oss för att handla middagen på Max, och när maken åkte iväg för att handla kom yngsta sonen in till mig i köket.
-Mamma, får jag bestämma vart vi ska sitta och äta middag idag nu när O är borta?
-Vart vill du sitta, vännen?
-Jag kan sitta i vardagsrummet framför TV:n, men du och pappa, ni är ju kära i varandra så ni kan sitta tillsammans i köket.
Ibland tycker man lite extra mycket om sina barn.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, ur barnamun, mat
Det verkar som att det är ett mycket vanligt fenomen. Varför kan vi inte säga att vi behöver hjälp? För att man är rädd att vara ”skyldig” någon något man inte orkar ge tillbaka? För att man inte vill visa att man är ”svag”?
Hmm… Svårt.