Otrivin menthol – räddaren i nöden. Jag kan andas igen!
Läs även andra bloggares åsikter om förkylning, otrivin menthol, nässpray

Otrivin menthol – räddaren i nöden. Jag kan andas igen!
Läs även andra bloggares åsikter om förkylning, otrivin menthol, nässpray

Just nu önskar jag att någon kunde uppfinna ett botemedel mot förkylningar. Jäklar vad klen man kan bli av lite feber, snuva och huvudvärk.
Läs även andra bloggares åsikter om förkylning

Jag har alltid sagt att bokreastarten är en av årets viktigaste dagar, men det börjar nog vara dags att omvärdera det hela. I flera år har jag känt att det blir sämre och sämre utbud och att det blir mindre och mindre prisvärt att reahandla på stan. Hela bokreaidén börjar utarmas, och jag vet inte om det är för att folk läser mindre, för att böckerna är billigare under resten av året, för att folk läser mer pocketböcker och mindre inbundna böcker eller för att folk köper sina böcker på internet. Det är bara inte riktigt samma sak längre, och i dag fick jag verkligen kvitto på det.
Jag började, min vana trogen, på Åhléns som brukar ha den bästa och mest prisvärda rean. Tidigare år har jag ofta köpt böcker för 39:- och 49:-, men i år låg i princip alla deckare på 79:- och uppåt. Det blev ändå några deckare, en sybok och ett par barnböcker innan jag gick vidare till Bokia. Där blev det ett par böcker till, samtidigt som jag konstaterade att för första gången som jag har vetat var Bokia billigare än Åhléns. Där fick jag för att jag inte lusläste och jämförde katalogerna innan. Efter att ha svängt förbi Coop fick jag mitt katalogmisstag bekräftat än en gång, och det besöket resulterade faktiskt i att jag gick tillbaka till Åhléns och lämnade tillbaka ett par böcker som var rejält mycket billigare på Coop. Någon måtta får det väl vara.
Vad blev då facit?
Barnböcker:
Rut & Knut tittar ut på liv och död
Bellmanhistorier
Disney’s superhjältar
Dav Pilkey – Kapten Kalsipp – Det stora, slemmiga slaget mot hybridsnorsnubben del I & II
Romaner och deckare:
Linda Skugge – Ett tal till min systers bröllop
Sophie Kinsella – Mina hemligheter
Åke Edwardson- Vänaste land
Jeffrey Deaver – Mannen som försvann
Dean Koontz – Odd Thomas
J.K Rowling – Harry Potter och dödsrelikerna
LaurenWeisberger – Alla var där
Kokböcker och hobby:
Linda Gibson – Sy kläder
Becky Johnson – Matnyttigt! Viktväktarkokbok
Gott och lätt – Smalmat från Allt om Mat
Läs även andra bloggares åsikter om bokrea, böcker, barnböcker, romaner, deckare, kokböcker

Saknaden är stor, jag känner mig enormt sorgsen. Samtidigt är jag tacksam för att slutet blev värdigt och fridfullt. Att få hålla henne i handen under de sista andetagen kändes nästan som en gåva, och mitt i all sorg kunde jag inte låta bli att le. Hon ville det här, och ingen sorg kan mäta sig med farfars lycka när han efter fem år isär fick sin stora kärlek tillbaka igen.
Nu väntar livet igen. Det är dags att gå vidare, att falla tillbaka in i vardagen igen, om än utan henne.

Jag vet inte om jag blir stressad eller deprimerad eller lika delar av båda.
Tick tack.
Läs även andra bloggares åsikter om world clock, stress, tid

Måndag: Koriander- och limekryddad kycklingfilé, ris och tredagarssallad
Tisdag: Spagetti och köttfärssås, tredagarssallad
Onsdag: Korv i ugn, kokt potatis, tredagarssallad (Det bidde ingen korv i ugn förra veckan)
Torsdag: Pastagratäng med kassler & wokgrönsaker
Fredag: Indonesisk biffgryta, ris, grönsallad
Lördag: Middag hos mina föräldrar
Söndag: Lax med fetaosttäcke, pressad potatis, grönsallad
Med reservation för ändringar pga kaoset i familjen just nu.
3-dagarssallad
450 g vitkål
350 g morot
1 stor röd paprika
1 purjolök
drygt 1 msk olivolja
drygt 1 msk strösocker
knappt ½ dl vitvinsvinäger
Finstrimla vitkål, morötter, paprika och purjolök. Blanda i en stor bunke. Blanda olivolja, strösocker och vinäger i en kastrull och låt koka upp tills sockret löst sig. Häll den heta lagen över salladen. Låt stå kallt i ett dygn. (PS: Det mesta av dressingen äts inte upp utan hamnar på botten av salladsskålen.)
Läs även andra bloggares åsikter om mat, veckomatsedel, sallad, råkost, 3-dagarssallad, recept

Jag jublade högt när Carola med bihang inte fick sin finalplats, jag är så trött på den kvinnan! Hade jag fått välja hade fröken Häggkvist fått schlagerförbud, är jag den enda som är superless på att se henne i det sammanhanget? (Och i alla andra sammanhang också, för den delen.) Tack för det, svenska folket! =)
Sedan blev jag som så många andra störtförtjust i Rongedal-tvillingarna. Fartig låt och härlig show, kan man begära mer? Jag håller stenhårt på Rongedalarna just nu, än så länge är de mina absoluta favoriter. Mika möter Scissor Sisters möter galenskaparna, som någon hade skrivit. Vi får väl se om favoritläget förändras efter de kommande deltävlingarna, men jag tror faktiskt inte det.
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen, musik, delfinal 2, carola, rongedal

I rummen på den palliativa avdelningen finns det en pärm som berättar lite om vården de kan ge och lite om hur det är att vara närstående när någon ska dö. I texten som är riktad till de anhöriga står det bland annat att alla människor är ensam om sin död och jag vet inte om orden ger mig tröst eller om de får mig att känna mig mer sorgsen.
Läs även andra bloggares åsikter om ensamhet, död, palliativ vård, sorg

När jag satt hos farmor medan hon sov idag på förmiddagen kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag kommer att sakna henne så mycket! Samtidigt vet jag att hon är nöjd med sitt liv, att hon är fridfull i sin död och att hon inte är rädd eller orolig. Ibland tror jag att hon välkomnar döden och att hon är trött på att leva men jag sörjer henne ändå. Sorgen känns egoistisk, jag vet ju att hon vill gå vidare.

Vi hade planerat för att dra ner alla hjärtans dag-firandet till ett minimum i år, jag och min man. I vanliga fall tycker jag att det är en ganska så viktig dag och vill gärna överraska honom med någonting, det är inte så viktigt vad egentligen utan jag vill bara uppmärksamma dagen. För två år sedan köpte jag ett gäng olika roliga ölsorter och la i en korg tillsammans med lite ölkorvar, jordnötter och hans favoritchips och den presenten hävdar han att jag aldrig kommer att överträffa. Det var varken en storstilad eller vidare romantiskt present på alla hjärtans dag, men det var något lite extra som jag visste att han skulle uppskatta. Han kan fortfarande prata om den presenten och hur lyckad den var. I år har jag inte haft någon chans att handla någonting eftersom jag bara varit på sjukhuset med min farmor, och när jag och min man pratade på morgonen sa vi att vi bara skulle äta en mysig, enkel middag tillsammans när barnen hade somnat. Jag berättade för honom att det kändes lite dumt att jag inte hunnit fixa någonting åt honom men han viftade bort det och förklarade (för hundrade gången) att det inte är viktigt för honom på det sätt det är viktigt för mig.
Jag kom hem lite tidigare från sjukhuset idag än jag gjort de andra dagarna, och när jag hade hämtat femåringen från dagis lät jag honom titta på TV och satte mig på motionscykeln för att få ett träningspass efter alla timmar sittande på en stol. När jag hade kommit halvvägs kom storgrabben och min man hem och storgrabben kom med ett jättefint alla hjärtans dag-kort med medföljande present (kylskåpsmagneter som han gjort på fritids, hur fina som helst!). En liten stund senare kommer min man upp för att säga hej, och räcker fram ett litet guldpaket. Jag blev alldeles ställd, så överraskad har jag nog inte blivit någonsin tidigare. I paketet låt det en berlock till mitt Thomas Sabo-armband, en svart, högklackad sko som jag tittat på ganska så länge. Den perfekta presenten.
Det är såna här gånger som jag känner att jag älskar honom så mycket att det nästan gör fysiskt ont. Trots att vi sagt att vi i år skulle skippa presenterna så valde han ändå att överraska mig, och när jag frågade varför sa han att jag just nu om någonsin behövde en överraskning. För de orden älskar jag honom om möjligt ännu mer. Jag är otroligt lyckligt lottad som får ha honom i mitt liv.
Läs även andra bloggares åsikter om alla hjärtans dag, kärlek, överraskning, romantik, present, thomas sabo