Jag är så lycklig över att du är min…

A little piece of heaven

Jag sysselsätter mig med att göra lite tomtar så här inför jul, och idag tog ullen tvärslut. Inte så mycket annat att göra än att pallra mig iväg till en ullkonstnär som bor ett par mil härifrån för att införskaffa mer. Jag har aldrig varit i hennes ateljé tidigare, men det var verkligen en upplevelse. Ull överallt, i regnbågens alla färger! Fantastiskt vackra tavlor, roliga kläder, konstverk och ullhögar i alla vrår. På något sätt känns det som om hon lever lite av min yttersta dröm. Hon lever på sitt stora intresse, sin passion, och det är väl egentligen det jag innerst inne önskar jag också. Men det är bara en liten, liten orealistisk dröm och inget som jag någonsin kommer att försöka sätta i verket. Det vet jag.

Läs även andra bloggares åsikter om dröm, passion, ull, tomtar, hantverk, konstnär, jul

Operation: trapprenovering är inledd

Maken jublar inte.

Vår trapp är en historia för sig själv. Det är en vanlig, otroligt tråkig furutrapp från -89, men för att göra det hela sju resor värre har man lagt golvmatta på trappstegen – och inte vilken golvmatta som helst utan den fulaste jäkla golvmatta man kan tänka sig. (Dessvärre pryder den även köks- och hallgolvet, men förhoppningsvis inte så alltför länge till.) I alla fall: Först tänkte vi bara måla hela eländet grått, med trappsteg och allt, men efter att ha hört mig för lite verkar det inte vara en så smart idé. En väldigt trevlig tjej på Colorama berättade att när färgen torkar blir den hårdare än plastmattan och att färgen då riskerar att krackelera. Alltså sliter vi (läs maken, min rygg är inte så lämpad för den typen av arbete ännu) bort mattorna istället. Det nya angreppssättet innebär en del extra jobb förstås, och vi håller verkligen tummar och tår för att vi får bort alla limrester med trappslipen vi ska hyra av Cramo. Annars blir det svettigt.

I morgon ska datorn som står under trappen monteras ner och vi börjar slipa räcken och trappstegens undersidor. På torsdag är det den stora trappsliparhyrardagen, och då ska trappstegen bli släta och fina. På fredag har jag övertalat maken att vara ledig så då ska det målas hela dagen – kidsen är uthyrda över natten och jag och maken ska kampera i vardagsrummet så att färgen får torka i lugn och ro.

Fortsättning följer!

Läs även andra bloggares åsikter om trapp, renovering, färg, måla, colorama, cramo

Trött, trött, trött

Jag känner mig trött ända in i märgen. Hela veckan har varit en enda upptrappning mot gårdagens begravning och nu när den är över känner jag hur mycket energi den faktiskt krävt. Jag är oerhört trött, men också oerhört lättad och glad över hur begravningen blev. Den blev helt enkelt så bra som den bara hade kunnat bli. Det var så vackert i kyrkan, hennes lilla kista med den babyrosa kistdekorationen och hennes foto i en ram framför. Prästen talade med värme om henne, och hennes föräldrar och syskon hade stöd av alla människor som var där. Vi var nog närmare 200 personer på begravningen, något färre på gravsättningen och ungefär 100 personer på minnesstunden. Familjen hade fått någonstans mellan 80 och 100 telegram med gåvor till olika organisationer, det fanns foton på den lilla tösen och till och med en videofilm som hennes familj hade klippt ihop med bilder från tiden då hon vårdades i Göteborg. På något sätt kunde tårarna blandas upp med skratt och stunden blev verkligen vacker.

Eftermiddagens namnceremoni var en mycket muntrare tillställning. Mosters lilla sessa blev ordentligt firad med presenter och god mat – även om hon inte fick så mycket av smörgåstårtorna förstås. Det kändes skönt att få avsluta dagen med skratt och glädje.

Läs även andra bloggares åsikter om begravning, barnbegravning, sorg, död, namngivningsfest

Fem ljus

Ikväll tänder jag fem ljus. Ett för den lilla tösen, två för hennes föräldrar och två för hennes bröder.

Det luktar uppgjort

Eftersom Daniel åkte ur idol före Andreas börjar jag undra om hela finalen är uppgjord. Vill man ställa juryns favorit Amanda mot Andreas för att hon säkert ska vinna? Den enda som förtjänar en seger av de kvarvarande är Marie, den donnan kan sjunga.

Läs även andra bloggares åsikter om idol, idol 2007, idol-daniel, idol-amanda, idol-andreas, idol-marie, uppgjort

- Jag ska sova i hålet!
säger femåringen bestämt och kryper ner under täcket – i påslakanet.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, sova

Begravning i morgon

I morgon förmiddag är det begravningsgudstjänst för våra vänners lilla dotter. Hela veckan har känts märklig, jag har tänkt mycket på henne och hennes familj och på begravningen. I tisdags åkte jag till grannstaden med min väninna för att köpa kläder, och vad sjutton har man på sig när man begraver ett barn? I annonsen stod det ”valfri klädsel”, så det gjorde ju inte saken lättare. Till sist, efter att ha provat 30 par byxor, blev det en enkel grå långbyxa och en vit blus med svarta ränder samt en tunn silvertråd i. Lite lagom enkelt utan att bli tråkigt. Till det blir det nog en högklackad stövel (ryggen får baskemig hålla) och en svart tunn scarf.

Jag har varit och betalat handblommorna idag också, en enkel babyrosa ros med ett rosa sidenband runt. Smakfullt. I går var jag och min man in på begravningsbyrån och satte in pengar på hjärtebarnsfonden i tösens namn och skickade ett telegram. När jag satt där i stolen och skulle välja vers till telegrammet började jag gråta för första gången på några dagar. Begravningsentreprenören log mot mig och sa med en sådan värme i rösten att när det handlar om barn kunde även han gråta trots så många år i yrket, och de få orden betydde mycket. Inte ens han som har döden som yrke blir avtrubbad inför det yttersta, när ett barn går bort.

Efter begravningen i morgon har det slumpat sig så att vi ska på en alternativ dopfest för min lilla systerdotter, så livets absoluta ytterligheter krockar verkligen i morgon. På förmiddagen begraver vi ett barn, på eftermiddagen hälsar vi ett annat välkommen. Jag är glad att ordningen inte är den omvända, då hade hela dagen blivit mycket jobbigare. Nu får jag i alla fall avsluta med något glatt, ett firande.

Jag har haft några tunga dagar överlag. Jag har sovit dåligt, drömt mycket mardrömmar, och dessutom har minstingen varit hemma och varit sjuk. Jag känner mig trött och slut, och efter morgondagens schema hoppas jag på att få sova ordentligt i lugn och ro en natt. Det behövs verkligen.

Läs även andra bloggares åsikter om död, cancer, begravning, kläder, barnbegravning, alternativ dopfest

Tack för ikväll!

Jag är verkligen lyckligt lottad som har dig som vän. Love you!

Fan också!

Jag har en tendens att inte bli vis av erfarenhet när det gäller mig själv och värk. Jag vet att jag måste ta det lite lugnt såhär efter steloperationen, vila när jag känner att ryggen börjar värka och inte tillåta mig själv att dra igång projekt som kräver för mycket. Än en gång har jag lyckats ta ut mig för mycket, och nu kan jag inte sova på grund av värken. Det får lov att bli en lugn helg.

Läs även andra bloggares åsikter om ryggoperation, steloperation, konvalescens, värk, smärta