Fyra skruvar i ryggen – att bli stelopererad

Här kommer min berättelse, min upplevelse av min operation. Den operation som genomfördes på min rygg kallas för ”bakre fusion”. Kirurgen har tagit bort den trasiga disken, stadgat upp med ben som han tog från min höftkam och stabiliserat alltihop med fyra stycken 45 mm titanskruvar. Operationen tog ca 2.5 timme och gick enligt honom alldeles utmärkt. Även om jag var inställd på att det skulle bli tufft så har det varit värre än jag kunde tänka mig – men jag ångrar inte en sekund.

Tisdag, 2/10

Tidig morgon för mig och maken, 30 mil att köra till sjukhuset där operationen skulle genomföras. Fick eget rum på rehabavdelningen, hur skönt som helst. Inskrivningssamtal med min kirurg (som jag så här i efterhand nästan har helgonförklarat) som leende säger att jag utan problem kan opereras på onsdagmorgonen och åka hem till hemmet på fredagen samt att ungefär sex veckors sjukskrivning bör räcka. När sköterskorna hör detta skakar de bara på huvudet. De sedvanliga proverna tas, inga konstigheter där inte, och jag träffar narkosläkaren som förhör mig på alla aspekter av mitt liv och går igenom hur operationen går till. På kvällen blir det dusch med DesCutan för att eliminera alla bakterier. Orolig kväll, skulle ljuga om jag sa att jag sov bra.

Onsdag, 3/10 – Dagen D

Morgondusch med DesCutan, jag längtar lite efter min egen tvål. Klockan halv åtta var operationen planerad, och jag blir nedskjutsad i den fashionabla sjukhussängen till operationsavdelningen – och där tar det stop. Bara att vända igen. Under natten hade det kommit in tre akutfall efter en bilolycka, och både operationssal och kirurg är upptagna. Jag får veta att risken är överhängande att min operation ställs in och jag får åka hem igen, så modet är nere i höjd med fotknölarna. Dock får jag fortsätta att vara fastande för säkerhets skull, och eftersom jag är törstig men inte får dricka sätts ett vätskedropp. Efter ett par timmar ringer en av de fantastiska sköterskorna från avdelningen till operation för att höra hur pronosen ser ut. Fortfarande inget säkert svar, men min kirurg ropar via telefonen att han inte har några planer på att ställa in min operation och att jag inte ska äta – så då gör jag inte det. Halv två bär det av igen, och den här gången släpps jag in på kirurgavdelningen. En ung, trevlig narkossköterska tar emot mig och frågar mig flera gånger om mina allergier, mitt personnummer och namn. Efter att ha bett honom att se till att inte kirurgen amputerar något som jag kan ha nytta av i framtiden somnar jag sött på operationsbordet.

Vaknar vid halv sextiden på uppvaket, och det känns som om jag blivit överkörd av ett tåg. Det är väldigt ljust, väldigt högljutt och kvinnan bredvid mig bara kräks, stackaren. På operation hade de bestämt sig för att den kanyl jag redan hade i handen inte räckte, och min högra handrygg är helt blå efter fyra misslyckade försök att sticka mig. Till sist bestämde de sig visst för att sätta den nya kanylen på mitt vänstra pekfinger och personalen på uppvaket får sig ett gott skratt över den märkliga placeringen. Efter ett par injektioner med droger känns livet lättare, och jag bokstavligen tjatar mig till att få komma därifrån och upp på avdelningen igen. Livet känns ganska så rosaskimrande genom morfindimmorna, och väl tillbaka på rummet där min man väntar känns det som om jag precis bestigit Mount Everest. Efter ett kort telefonsamtal hem till mina föräldrar somnar jag gott.

Torsdag, 4/10

Smärtan känns ganska hanterbar när jag vaknar, men efter ett par timmar kommer min sjuksköterska och en undersköterska in och vill att jag ska ställa mig upp och ta ett par steg. Det är nog det djävligaste jag gjort i hela mitt liv. När jag väl tagit mig upp på fötterna, stödd av en gåstol snurrade hela rummet och jag hängde mer än jag stod. Jag var nog tre sekunder från att kräkas ner den stackars undersköterskan, men jag fick hjälp i säng igen och han slapp bli nerspydd. För första gången tackar jag gud för att jag har kateter och inte behöver upp på toaletten. Efter lunch kommer sjukgymnasten, och även hon vill ha upp mig på fötter. Den här gången går det dock lättare, och jag klarar av att stå ett par minuter innan min kropp ger upp och jag intar sängläge igen. En kontrollröntgen av min rygg görs för att kirurgen ska få se att allt fortfarande ser bra ut, och lite senare kommer min kirurg kommer förbi. Gissa vad han vill? Jo, att jag ska stå upp så han får se på såret. Jag svär tyst för mig själv och kravlar mig upp. Kirurgen är mer än nöjd med hur operationen har gått och med hur jag ser ut att må, och jag kan inte tänka mig något bättre än att en erfaren överläkare tycker att en operation har gått ”som på räls” – i alla fall inte när det är min rygg han har skruvat i. Till min glädje blev det bestämt att jag på lördagen skulle få flytta över till mitt hemsjukhus, något som kändes outsägligt skönt. Vid den här tiden har jag börjat längta väldigt mycket efter mina barn. På kvällen tar jag mig upp för fjärde gången efter operationen, och för första gången är det outhärligt skönt att få sträcka på mig. Smärtan minskar för en stund, och med hjälp av make, sköterska och undersköterka tar jag mig upp och är uppe ungefär tio minuter och går med gåbordet. Dessvärre lyckades jag trampa på kateterslangen – inte alls skönt, och katetern måste tas bort – väldigt skönt.

Fredag, 5/10

Natten från helvetet. Någonstans har jag helt missat att andra dagen efter operationen ska vara värre än den första, och är inte alls inställd på det enorma bakslag som väntade mig. Jag vaknar vid ett på natten av djävulska smärtor i rygg och ben, och nattsköterskan är snabbt där för att ge mig ett par ”stödtabletter” för att komplettera de långverkande värktabletter som jag får morgon och kväll. De hjälper för en timme eller två, men sedan var det kört igen. Den stackars sköterskan hade sina direktiv att följa, och de direktiven var skrivna i förhållande till hur min smärta hade varit på torsdagen, alltså inte alls tillräckliga. Natten blev sömnlös, och jag ska erkänna att jag många gånger grät av smärta. Jag vred mig i sängen som en ål – så gott man nu kan göra det när man är nyopererad – för att försöka hitta en mindre plågsam ställning, något som resulterade i att mina lårmuskler började krampa av ansträngningen. Jag tror aldrig jag känt mig som uppgiven som jag gjorde där på småtimmarna och min räddning blev ljudboken Levande begravd av Peter James. Bokens huvudperson Michael hade det i alla fall djävligare än jag. På morgonen kom min kirurg tillbaka och justerade medicindosen till min stora förtjusning. Han bestämde också att det inte är aktuellt med överflyttning till hemsjukhuset förrän tidigast söndag eftersom han vill hitta en dosering av smärtstillande som fungerar, och jag kan inte annat än att hålla med honom. Min man hjälper mig upp så jag får ta en mycket efterlängtad dusch, och sedan känns livet lite lättare att leva. Efter lunch kom sjukgymnasten tillbaka och hade med sig en ny variant av TENS som snabbt blev min räddning och livplanka. Program 7 på den lilla röda mackapären fick det att kännas som om fyra händer masserade min ömma rygg och värkande lår, och jag använde den i ett sträck tills batterierna dog på kvällen, jag bara flyttade runt på elektroderna. Minsta lilla rörelse gjorde fortfarande ont, mycket på grund av hur natten hade varit, och jag var väldigt tacksam över att ha min man där på rummet med mig så att jag kunde få hjälp med minsta lilla kuddjustering utan att ringa på sköterskorna. På fredagkvällen åkte han hem för att kunna hämta våra barn på lördagsmorgonen, men då hade det börjat lätta och jag såg fram emot en lång natts sömn. Jag tittade lite på Idol, men för första gången i Idolhistorien såg jag inte en fredagsfinal till slut utan somnade ifrån alltihop.

cefar_primo_pro_m.gif   Cefar Primo Pro – Räddaren i nöden

Lördag, 6/10

Tänk vad en natts sömn kan göra för humöret! Hela lördagen kändes lättare och det var en ren fröjd att klara av att äta frukost, lunch och middag i matsalen. I och för sig fick jag stå vid ståbordet eftersom min rygg inte är så förtjust i att sitta, men vad spelar det för roll? På avdelningen har man kommit väldigt långt i rehabiliteringstanken, och grundinställningen är att ”du klarar det, men om du behöver lite hjälp finns vi här”. En fantastisk inställning och ett fantastiskt personalgäng, jag kommer alltid att tänka på dem med stor tacksamhet. Eftersom det är lördag hände det inte så mycket på avdelningen, inga sjukgymnaster och ingen läkarrond. Jag tillbringade dagen med att läsa, lyssna på Levande begravd och slötitta på TV. Så ofta jag bara kan försöker jag ta mig upp och ta en promenad i korridoren, allt för att få röra på mig. Vid middagstid kommer jourläkaren upp för att höra om jag är redo att åka till hemsjukhuset dagen efter, och jag förklarar att jag absolut är redo.

Söndag, 7/10

Tillbringar morgonen med att packa ihop mina pinaler, med hjälp av sköterskorna. Jourläkaren kommer för att skriva ut mig och säger att han sjukskriver mig i sex månader. Min förvåning är total, sex veckor var ju vad min kirurg sa. Jag och jourläkaren enas till sist om tre månader heltid och tre månader halvtid, och att jag när de tre månaderna med heltidssjukskrivning är slut ska säga till om jag behöver förlängning. Han säger också att jag kommer att behöva smärtlindring under lång tid. Taxin är lite sen, men tjugo i tolv är vi iväg, och den halvgalna taxichauffören kör de 30 milen på 2h 40 min. Jag ligger på båren i bilen och får anstränga mig för att spjärna emot så jag inte ska göra mig illa i svängarna och så här i efterhand förstår jag inte varför jag inte säger åt honom att köra långsammare. Visst, det var skönt att komma fram fort, men någon måtta hade det väl ändå fått vara på eländet. 20 minuter efter framkomsten till akutmottagningen på hemsjukhuset är jag installerad i ett delat rum på ortopedavdelningen, tillsammans med en äldre dam. Jag tillbringade två dygn på hemsjukhuset, men jag ska bara berätta i korta drag vad som hände där. Vården blev tyvärr sämre, det fanns inte mycket till rehabiliteringstanke och situationen i ett delat rum blev långt ifrån idealisk för mig som var trött efter operationen och hade väldigt ont. Min rumsgranne snarkade så mycket att jag trots öronproppar inte kunde sova och tyvärr respekterade hon inte att jag inte ville eller orkade prata med henne hela dagarna. Jag fick med hjälp av sjukgymnast lära mig att gå med kryckor samt att klara av trappor då vi har vårt sovrum på övervåningen hemma. Tisdagen den 9/10 skrev jag ut mig själv mot läkares rekommendation och åkte äntligen hem till min familj.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


91 kommentarer on “Fyra skruvar i ryggen – att bli stelopererad”

  1. missj skriver:

    Ja du, du har verkligen varit med om en pärs. Det låter verkligen inte som någon höjdare. Du gör det mycket bra…och nu går det ju bara åt rätt håll. Du är hemma, smärtan lättar så sakteliga och du har snart en rygg som är betydligt snällare än den varit ♥

  2. Marielle skriver:

    Underbara Tove, jag är glad att du mår så mycket bättre, men som jag skrattade när jag läste din beskrivning på sjukhusvistelsen efter operationen. Du har ett härligt sätt att skriva på, det blir roligt å spännande att läsa, fast du skrev om något som gjorde så ont!!!
    Hoppas du kikar förbi en sväng på Halloween, det är många fler än Mig som vill träffa dig!!!
    Kram

  3. Livet i gråskala skriver:

    Miss J: Absolut! Om inte ryggen blir bättre efter allt det här då vet jag inte vad jag gör *s* Livet blir lättare för varje dag!

    Marielle: Tack för berömmet vännen, jag suger åt mig som en svamp ska du veta ;) Vi kommer mest troligt på halloweenfesten ett par timmar i alla fall, om jag bara lyckas hitta något att ha på mig… Maskerad är ju inte direkt min starka sida och just nu är jag inte direkt i form att sätta mig och sy heller. Men men, något ska jag väl hitta!

  4. göran skriver:

    hej
    kan det vara på spine center du gjorde op (0505nivå L4-L5) har själv gjort samma op men 6 tim lång 0ch 7 dagarsvistelse,var bra 3 första mån nu är tillbaka på ruta ett igen behöver nog op i en nivå ovanför säger dom

    • Laura skriver:

      Har också gjort samma op pa SpineCenter i Upplandsväsby den 17 sept…7 tim och 7 dagarsvistelse..har ont fortfarande…men det kommer också från en nivå ovanför säger läkaren…han vill vänta ett tag till innan han bestämmer sig för att operera mig igen! Tottalt har jag haft 8 dagar utan våldsam ont på 5 månader!

  5. Livet i gråskala skriver:

    Göran: Vad trist att du har blivit sämre! Vi har visst opererat samma disk, L4-L5. Hos mig är det två diskar till som är trasiga och viss risk att en av dem, disken ovanför den opererade, måste opereras så småningom. Jag hoppas verkligen att det ska räcka med träning och att stödet från den opererade disken ska göra att de andra två diskarna som är i dåligt skick ska klara sig. När är din nästa op planerad? Tror läkarna att det ska räcka med en op till? Jag hoppas det ordnar sig för dig!

  6. göran skriver:

    hur känner du dig då,kanske för tidigt att säga än,men du ska nog räkna med att du får ta den ovan senare, blir ett ganska stort tryck på dom övre o undre diskarna,dom har kommit fram till att såna op som vi har gjort blir en sån riskfaktor enl.en kirurg på spine där jag opererades,har inga operationer planerade än det är långdragen process bor i västra götaland o opereades i stockholm mycket m pengar att göra tyvärr, men jag följer din blogg m stort intresse, vad hade du gjort din operation? mvh göran

  7. Livet i gråskala skriver:

    Jag opererades i Umeå, och även jag har fått höra om riskerna med den op som jag ändå valde att genomföra. Jag hade helt enkelt inget liv innan, jag hade inga möjligheter att klara mig utan starka värktabletter och kände att jag inte fick vara med i mina barns vardag. Även om jag måste göra om operationen så småningom så är det värt det, om jag bara få vara relativt bra fram till dess. Med rätt sjukgymnastik och träning är mina odds ändå ganska så bra, och jag vägrar att tänka på något annat just nu. Det som kommer sedan får jag ta hand om då…
    Men du känner ändå att du är beredd att ta nästa disk också, så här med facit i hand?

  8. Jeanette skriver:

    Hejsan! Jag har genom gått en steloperation, och det vart inte bra. Kan läsa på min hemsida om du vill. Det var det värsta jag varit med om, o ännu är det inte över.

  9. göran skriver:

    idag blev det en ny vändnig,dom upptäckt att en skruv har gått för långt in och retar nerver o vävnad och sitter nära en ven,hur trist är inte det men skönt att domhittat har nu efter 3års sedan op bara blivit sämre en ny vändning får vi hoppas
    mvh göran västra götaland

  10. Ulf skriver:

    Hej!
    Intressant läsning. Jag har just fått beskedet att jag ska utrustas med 6 skruvar i ryggen. 3 kotor ska stabiliseras. Operationen ska ske 2:a eller 3:e veckan i september, så jag har ännu några dagar att gruva mig inför ingreppet :-)

  11. Ing-Marie Bengtsson skriver:

    Hej!
    Jag var hos doktorn den här veckan och de har nu satt
    upp mig på väntelista för opration.
    Har så ont fast jag äter starka värk tabbleter.
    Men de är långa köer så man vet inte hur länge man får vänta.
    Kul att läsa om andra som gjort den oprationen
    Ing-Marue

    • Marie skriver:

      Hej
      Hur blev det för dig? Har 2 op för diskbråck bakom mig och skall nu stelopereras från ländryggen till skulderbladen. Undrar hur det funkar på längre sikt.
      Hoppas du blivit av med dina smärtor.
      Marie

  12. Linda skriver:

    Hej!

    Fastnade i din fantastiska beskrivning av op och eftervården, ska själv in och göra en likadan op på måndag! Är redan op för diskbråck på den nivån så denna gången blir det en steloperation. Är blandade känslor naturligtvis, fruktansvärt nervös men har så ont så något annat än op kommer inte på fråga. Hur mår du nu när det är ett tag sedan du opades? Ska försöka få tid att läsa mer avdin blogg men kan ju tyvärr inte spendera så mkt tid framför datorn nu med mina smärtor….

    • Marie Cedereke skriver:

      Hej
      Jag undrar hur det har varit för dig efter steloperationen. Läkarna kan ge info men det är guld värt när personer med egen erfarenehet berättaqr – speciellt som de kan ge en bild av förloppet ligte längre efter op. Skall själv göra en steloperation – det blir längs hela ryggraden och många kotor skall skruvas fast. Har tidigare tagit bort 3 diskar och fått slipat två kotor vid två olika op.

  13. Cefar Primo Pro skriver:

    Cefar Primo Pro och andra Cefar produkter: http://www.tensway.com/

  14. Mick skriver:

    Hej.. Har själv rygg op nr2 på kommande, 4 kotor denna gång, ser inte alls framemot d..

    • Marie Cedereke skriver:

      Hej
      Hur har det gått för dig? Är rörligheten mycket minskad? Då jag väntar på en op själv har jag mycket funderingar kring hur livet efter op blir – kan man vrida på bröstryggen/höfterna? kan man böja sig fram för att ta på strumpor/skor? gör det ont? och i så fall – vid några speciella tillfällen?
      Tacksam för svar /Marie

  15. micaela skriver:

    hej !!! super intresant att läsa din berättelse ja ska i slutet på september å göra en steloperation pga av diskbråck L5-S1 så det va bra laddnng att läsa din artikel !! =) .. Hoppas du mår bra idag ! Mvh Micaela

  16. Johannes skriver:

    Klockan är nästan 9 på morgonen och jag läser din berättelse medan mina arbetskamrater har gått på fika. Jag får faktiskt tårar i ögonen. Min mamma skall snart stelopereras och jag hoppas att det ska gå bra för henne precis som det har gått för dig. Mamma har väldigt ont i benen och hon orkar knappat resa upp sig från sängen. Hon har väldigt on i ryggen med och i hela kroppen. Sista träffen med läkaren var bestämd att hon skulle opereras. Jag vill hemsk gärna veta hur du mår nu? Kan du gå som vanligt? Har du ont kvar i ryggen och i benen? rekommenderar du operationen? Är det sant att det bär bara den första veckan som är jobbig? Jag vill veta allt detta. Själv ska jag ta tjänstledigt i en månad och vara hemma för att sköta min sjuka mamma. Hör gärna av dig med mail.
    Med vänlig hälsning.
    Johannes.

  17. Andreas A skriver:

    Hej!

    Det var på något sätt avlastande och skönt att läsa att det inte bara var/är jag som upplevde (och upplever!) det som väldigt jobbigt och smärtsamt med hela operationen.

    Är på min 9:e dag räknat från uppvaket…

    Lycka till och hoppas allt går bra för dig.

    Mvh,
    Andreas

  18. Andreas A skriver:

    Glömde skriva: Min steloperation var mellan 3 kotor i rad, alltså X-X-X så att säga.

  19. ronny svensson skriver:

    hej på er alla som opererat ländryggen, jag skall bli opererad den 14/12-09 kl 12.30 i Ängelholm
    det säkert gå bra, jag har opererat båda mina höfter.óch det blev jätte bra, jag försöker tänka positivt på det hela
    vän musiker Ronny Svensson Skåne

    • Livet i gråskala skriver:

      Hej Ronny,

      Jag tänkte på dig igår, och har tänkt på dig även idag. Jag håller tummarna för att du ska må så bra det bara går efter ett sånt här ingrepp, och jag tror nog att du har fått en alldeles utmärkt julklapp när väl läkningen kommit en bit på väg. Ge mig gärna en uppdatering om hur du mår!

      Kram, och god jul!

  20. Marie skriver:

    Det har gått lite mer än 2 år sedan din operation och jag undrar hur du har det nu och hur det blev i det längre perspektivet. Fördelar? Nackdelar? Kan du vrida på höftled/ bröstrygg? Kan du böja dig fram? Nervsmärtor? Känsel- eller funktionsbortfall?
    Marie på väntlista

    • Livet i gråskala skriver:

      Hej Marie,
      Jag måste säga att jag hör till de som har fått ett kanonresultat. Jag kan inte se några nackdelar, inte i mitt vardagliga liv i alla fall, Jag känner mig inte hindrad på något sätt och om det är så att jag har en viss stelhet i ländryggen är det ingenting jag märker av. Jag kan böja mig fram (men att jag inte kan ta i mina tår beror knappast på ryggen utan snarare på att jag är stel som ett kylskåp ;)). Jag har inga so helst nervsmärtor, men jag fick aldrig tillbaka 100 % av känseln på yttersidan av det högra låret. Läkarna tror att nerven låg klämd för länge, men det är ingenting som jag tänker på annat än när någon frågar. Om jag stryker med handen känns huden lätt domnad, men det är allt.

      Jag vet att jag har haft tur, och säkert i kombination med en skicklig kirurg och bra uppbackning med rehabilitering. Jag önskar dig all lycka, och om du har möjlighet vill jag mer än gärna att du hör av dig och berättar hur det går för dig. Både före och efter operationen.

      Kram!

      • Marie Cedereke skriver:

        Tack för ditt svar. Jag är glad att höra att det gått bra för dig. Det ger mig förhoppning också om att det skall bli bra. Det bästa är att höra från någon med gen erfarenhet av hur det har blivit, även om läkarana ger god info. Lite domningar skulle inte heller jag bry mig om. Jag är nöjd om smärtorna avtar vid vardagliga aktiviteter, för det har jag idag. Och stel är jag idag – tror t o m jag blir mindra stel efter op. Men jag kommer inte att kunna rotera bröstryggen i sidled – vilket är synd eftersom jag älskar att dansa. Kram /Marie

  21. Andrea skriver:

    Hej =) skönt att de gick så bra för dig =) jag ska göra en precis likadan operation som du nu på tisdag o ser verkligen inte ifram emot de.. jag har haft skruvar innan men dem plockades bort o nu ännu en gång en till operation där dem ska ta ett ben från min höft.. känns inte bra men hoppas de går bra =)

  22. Ritva skriver:

    Hej,det var en slump att jag hittade detta forum,mycket intressant,jag ska själv stelopereras i april (L3-L4)är tidigare diskop.(L4-L5 1994)har inte varit riktigt bra sen dess fast fungerat ändå med jobb,hobbies som golf och gympa,promenader,skidor.mm.Nu är jag sjukskriven sedan 09-okt.är nervös för operationen och är rädd för att jag inte kan göra alla dessa saker sen.. nu ska jag verkligen fundera..om jag törs bli steloperarad !!?

    • Anita Lie skriver:

      Hej Ritva!
      Ska operera för Spinal Spinos, diskutrymmning och stelopration i oktober, är stelopererad i svanken sen tidigare. Min undran som även var din innan operationen är, kan jag spela golf, åka slalom? det är mitt liv de se. Hur har det gott för dig? Är du bättre? Är du mycket stel.

      Anita

  23. Rolf Andersson skriver:

    Jag har stelopererat mina ländkotor vid fyra olika tillfällen.De har stelopererat olika ländkotor vid de tre första operationerna men det ville inte bli bra utan jag hade i stort sett lika ont efter alla dessa tre operationerna.
    Men nu i mars 2010 stelopererade läkaren alla fem ländkotorna. Nu har det inte gått så lång tid efter operationen, men det känns helt fantastiskt bra.
    Ont har man ju efter operationen (det är ju övergående) men vad är det jämfört att ha haft ständig värk i ca tjugo år.

  24. Ingegerd skriver:

    Haft problem och smärta med ryggen i snart 10 år. Genomgick en lyckad diskbråcksoperation 2002. 2004 fick jag återigen ett diskbråck på samma ställe. Därefter har det försämrats ytterligare till en för mig ohållbar situation. Genomgick i slutet av januari i år en stor steloperation. Enligt läkarna så är det vanligaste vid stelop att man tar en sk nivå dvs en disk och två kotor. För min del var detta inte tillräckligt så det blev en fusion på två nivåer.
    Man plockade benmassa från höften och fusionerade med sex titanskruvar från korsbenet och upp. Jag är igång med rehabilitering och sjukgymnastik, och har fortfarande vissa problem med att kunna sitta. Trots en tuff period så ångrar jag inte att jag till slut genomgick detta ingrepp, och skulle det, av någon anledning, behövas en ny operation så hade jag inte tvekat.

  25. Viktor skriver:

    Hej

    Måste säga att jag är glad att NÅGON skrivit sin upplevelse av ett sådant ingrepp. Jag står inför att göra en steloperation av två nivåer i ländryggen. Min Kirurg (Har mitt fulla förtroende) rekomenderar mig att göra operationen då den konservativa behandlingen på 2 år inte har gett adekvat effekt. Alla tekniska och medicinska bitar är förklarade för mig. Men det är allt runt om kring som oroar mig. Tack för att du har givit mig lite klarhet i vad som komma skall, även om upplevelsen är individuell.

    /Viktor 22

  26. Mattias Persson skriver:

    Satt en stund och funderade på din sjukhusvistelse efter OP och kan bara konstatera att vi har liknande erfarenheter. Jag stelopererade mig 2000 mellan L3 och L4 pga en kottförskjutning på 22 mm. Tyvärr så misslyckades operationen och jag har haft problem med ryggen sen dess. Men När jag läste hur du skulle ta dig upp ur sängen så blev det en flashback som heter duga. Jag minns att de ville att jag skulle resa mig upp ur sängen och jag tänkte att ni e inte kloka. Men efteratt antal ansträngande försök så kom man både upp och i sängen.
    Som jag skrev innan så misslyckades min OP och jag gick ett antal år på morfin för min smärta (blev beroende). 9 år efter min Op hamnade jag på Spine and Joint i Ängelholm och detta blev min räddning i livet (ryser när jag tänker på det). Helt plötsligt träffade man människor som verkligen förstod vad man hade råkat ut för och vad man kände. Under 4 mån åkte jag de 12 milen till ängelholm och tränade min rygg, lärde mig förstå den och framför allt förstå mig själv. De hjälpte mig att sluta helt med mediciner och nu lever jag utan. (vilket e underbart)Idag lever jag nästan utan smärtor och skulle dessa dyka upp så kan man hantera detta. Vet inte om detta kan vara intressant för andra att läsa men det känns skönt att få berätta av sig.

    • MiriamPersson skriver:

      Jag undrar på vilket sätt operationen misslyckades. Min man opererades för 3 veckor sedan och han tycker att han blir allt sämre nu och han äter fortfarande morfin. Känner mig rädd för hur detta ska gå.

  27. Erica skriver:

    Ska opereras den 25 i denna månaden, är så jävla rädd :( gråter bara av att läsa det du skriver.

  28. Peter Segelström skriver:

    Hej!
    Vi människor är olika och resultatet av ryggop. är inte den andra lik. Jag hade tur efter två år kan jag fortfarande spela golf på singelnivå utan värk och tabletter. Jag glömmer ofta bort vilket kolli jag var innan operation. Framtiden kommer att tära på min rygg men som buddist så lever jag idag och imorgon och njuter av dom dagarna.

  29. salle88 skriver:

    Jag är verkligen glad för din skull och vad roligt att det har gått bra!
    Jag undrar om någon här i forumet har gjort en halsryggs operation med en stabilisation system (en platta i bakre delen av huvudet som man sedan drar stavar till halsrygg kotorna

  30. Helen skriver:

    Hej Jag är 48 år och har spinal stenos, 3 diskbråck i nacken och 3 i ländryggen, har även artros men det man ska operera är 3 totalt utslitna diskar längst ner i ländryggen. De ska stelopereras har det sagts mig. Står i kö till Akademiska i Uppsala och Spine Center i Upplands-Väsby. Man har förlängt kötiden nu så jag funderar på att med vårdgarantins hjälp höra med andra sjukhus. Någon som har nåt bra att rekommendera?
    Har varit sjukskriven ett år med starka smärtor så jag ser fram emot operationen och hoppas den kan göra mig bättre. Fast visst känns det gruvsamt.
    Intressant att läsa din berättelse. Tack för den.
    Mvh
    Helen

    • Livet i gråskala skriver:

      Hej Helen,
      Jag kan själv inte rekommendera något sjukhus i din närhet eftersom jag bor i Boden och opererades i Umeå då de inte kunde genomföra operationen i Sunderbyn som är ”mitt” sjukhus. Hoppas att någon annan som hittar hit kan hjälpa dig. Vill också säga att det är klart att man gruvar sig inför en så omfattande operation som du ska göra, men jag håller alla tummar och tår för att du blir bra!

      • Helen skriver:

        Hej och tack för svar
        Nu har jag fått tid för operation i januari på Spine Center i Stockholm. Känns skönt för denna julhelgen har jag haft rejält ont och knappt kunnat gå alls. Strålning ut i höger ben, plus att det känns som jag brutit svanskotan. Så ont gör det precis ovanför.
        //Helén

        • Livet i gråskala skriver:

          Hej Helen,
          Se det som att du snart ska ta första steget in i ett nytt liv, för så var det för mig. Det gör ont så förb*nnat, men jag önskar av hela mitt hjärta att du kommer att må så bra efter ett par månader som jag gjorde.
          Snälla, håll mig/oss uppdaterade om hur du mår och hur det går.
          Jättestor peppkram!

          • Helen skriver:

            Hej
            På onsdag är det 3 veckor sedan jag gjorde min steloperation av 3 nivåer. L3-S1.
            Operationen gick bra. Man knipsade av kotutskotten och krossade till en massa som användes på samma sätt som man använder ben från höften, dvs det som ska läka ihop som ben längs ryggraden så småningom. Där man nu stagat upp med titanskruvar.

            Jag ångrar inte den här operationen ett enda dugg. Jag är så glad att jag gjorde den. Jag trodde faktiskt att jag skulle ha mera ont under längre tid än vad jag faktiskt hade. Nu 3 veckor senare är jag ute och promenerar ca 2 ggr per dag. Jag är också uppe och går och fixar här hemma.

            Det jag inte får göra är att lyfta. Skulle nog inte komma på tanken ens för då gör det ont. Likadant kan jag än inte böja på ryggen utan att det gör ont. Men det är inte så konstigt eftersom det knappt är 3 veckor sedan operationen gjordes.

            Borta är den gamla värken i ryggen, nacken och strålningen i benet.

            Jag kan ibland få sendrag i det ben jag hade utstrålning i innan operationen, men det ska ge sig så småningom sa doktorn. När såret blir mera läkt inuti och svullnaden minskat.

            Jag är otroligt glad att jag fick göra den här operationen.

            Min operation gjordes på Stockholm Spine Center. Jag var kvar på sjukhuset i 5 dagar.

            Det enda som var en mardröm var resan hem. Att sitta och åka bil i 4 timmar är inget jag rekommenderar. Att gå ur och ta en bensträckare, som läkaren tyckte var inte att tänka på eftersom bara tanken på att kliva i och ur var övermäktig. Grät faktiskt när jag klev ur bilen hemma för det gjorde så ont.

            Så har du, som jag, långt hem – strid för att få liggande transport.

            • Tove skriver:

              Hej,
              Jag är så glad att du – liksom jag – verkar ha en positiv upplevelse även om det är en del smärta inblandat. Men det blir bättre och bättre, det märker du ju redan.
              Glad för din skull!

    • Viktor skriver:

      Hej

      Jag står själv 22 och står i valet att steloperera 3 kotor i ländryggen relaterat till 2 diskbråck. Jag har haft kontakt med ett antal ortopeder och där jag har fått störst förtroende är på Karolinska Sjukuset Huddinge. De har stor kompetens av kirurger. Jag rekomenderar varmt en ryggortoped med namn Kourush Jalapour. Han visar stor respekt för dig som patient och lägger fram förslag och låter dig helt vara med och fatta beslut. Han är inte den som ”sätter kniven för skärandets skull”.

      Lycka till!

      /Viktor

      • Livet i gråskala skriver:

        Hej Viktor,
        Var bara lite nyfiken på hur du tänkt kring det här med operationen. Blir du klokare? :) Jag har ju själv tre diskbråck, två som inte är opererade, men genom att operera det som var värst har de andra blivit mycket, mycket bättre. Jag vet att ju fler man stelopererar desto mer strul kan det bli i framtiden eftersom diskarna ovanför/under de stelopererade får ta så mycket mer stryk och därför får kortare livslängd, men för dig kanske det inte är något alternativ att inte operera båda utan bara ett?
        Det hade varit spännande att få följa din resa också, håll oss gärna uppdaterade!

  31. Helen skriver:

    Tack Viktor. Jag ska ringa vårdgarantienheten i morgon och det känns bra att ha ytterligare ett sjukhus att kolla.
    Hittills står jag i kö till Akademiska i Uppsala. Där heter läkaren Yohan Robinson. På Spine Center heter läkaren Anders Frost.
    Det som känns mest viktigt för mig är att det är en riktigt bra läkare som gör operationen.
    Fler tips mottages tacksamt!

  32. Annika skriver:

    Hej,
    Jag op i ländryggen L5 med fixationpå Spine center Göteborg den 6 oktober i år och jag är tillbaka på jobbet på halvtid. Jag känner igen allt som skrivs och man blir förvånad av hur vanligt det verkar vara. Operationen gick bra och ryggen är det inga problem med dock har jag stickningar och domningar i vänsterbenet som oroar mig. Har mindre styrka i det benet också. Kommer det tilllbaka? Blir det bättre? Det känns inget vidare just nu. Någon som har erfarenhet av detta utan att skrämma livet ur mig tack. Trots detta så hade jag inget val och smärtorna nu är inget i jämförelse med innan operationen så jag hade gjort om det.

    • Livet i gråskala skriver:

      Hej Annika,
      Jag har också vissa bestående men efter min operation men de är mer bagatellartade än vad dina är. I mitt fall har jag väldigt nedsatt känsel på yttersidan av låret, hela vägen ner till knät. Enligt min kirurg beror det på att nerven fick ligga i kläm för länge innan någon läkare tog mig på allvar (vet inte hur mycket du läst, men jag hade problem av och till i ca 6 år) och att den därför ”dog”. Jag besväras i princip inte alls av det förstås, vad är lite nedsatt känsel, men dina problem låter klart mer kännbara. Kontakta kirurgen som opererade dig och fråga! Det är ju bland annat det han har betalt för ;)

  33. […] mitt inlägg ”Fyra skruvar i ryggen – att bli stelopererad” fick jag i oktober en kommentar från en tjej som heter Erica och som skulle opereras 25:e […]

  34. Vickan skriver:

    Hejsan! Skönt att hitta denna sida.. Fick tid för stelop igår.Ska göra den 1/2 o som jag längtat,samtidigt som jag förstår att tiden efter kan bli svår..Men värken tär på mig o jag sover ytterst lite,vissa nätter bara av ren utmattning.
    I morgon ska jag iväg o träffa op läkare som jag har fullt förtroende för.Han har utfört två tidigare diskbråcksop på mig.Härligt o få höra er som har upplevt lyckade operationer o önskar er alla fortsatt bra läkning! :o)

    • Tove skriver:

      Hej! Även om det är lite kämpigt (eller mycket kämpigt) efteråt så kommer du nog, precis som jag, bli förvånad över hur fort smärtan börjar avta och förhoppningsvis även hur det är att leva helt smärtfri så småningom. Jag håller en tumme för dig, skriv gärna och berätta hur det gått för dig!

      • A-C skriver:

        Hej, ska steloperera min ländrygg nu på onsdag 2/2-11. Är naturligtvis närvös samt väldig osäker på om jag gör rätt val. Allt börja för två år sen då jag fick diskbråck i min nacke med utstrålning i vänster arm. En fruktansvärd smärta som är obeskrivbar. Värken i armen gick över efter att par månader men tyvärr kom den tillbak efter ca 6 månader. Har idag igen nerv påverkan i armen. Jag är väldigt aktiv spelar golf har egen häst och gillar att vara i farten. Till saken hör att jag egentligen alltid haft dålig rygg men på grund av all vill efter min diskbråck i nacken har det blivit mycket värre. Efter en ny MR så har de visat sig att jag har kotförskjutning i ländryggen. Har svårt för att sova och de gör ont i ryggen när jag ska gå ur sängen. Hårda sängar = mycket ont. Känner mig som en 90åring då. Har försökt med träning ca 1 1/2 år. Rider, Yoga samt nu ca 4 månader med hjälp av sjukgymnast men de hjälper inte. Egentligen så mår jag gaska bra på dagarna men är fortfarande tröt i min nacke & rygg. Visa dagar värre än andra. Vad tycker ni ska jag göra operationen eller ska jag avvakta till jag är sämre. För mig som gillar att vara i farten så hoppas jag att jag ska kunna köra på som jag alltid har gjort. Vill inte känna mig som 90år när jag bara är 40år. Snälla hjälp mig ge mig ett råd?

        • Tove skriver:

          Hej,
          Det är nästan omöjligt att säga vad du ska göra, om du ska operera dig eller inte. Utifrån mina erfarenheter (som du kanske läst om) så har operationen gett mig ett nytt liv. Från smärta och orörlighet till ett vanligt liv. Utan ryggont. Jag tycker nog att du ska tänka på att en steloperation inte är något som läkarna ser alltför lättvindigt på och om de tycker att du ska opereras har de säkert sina skäl. Varför inte ringa upp din läkare eller prata med honom när du kommer in och förklara dina farhågor och fråga varför han fattade beslutet om att operera. Det är självklart att du inte ska känna dig som 90 när du är ung, jag vet hur det känns och vill aldrig hamna där igen.

          Om du bestämmer dig för operationen (vilket jag skulle göra med mina erfarenheter i ryggsäcken) får du räkna med en hyfsad lång och rejält ond tid efteråt. Konvalescensen är givetvis olika, för min op räknade de 6 månader men efter ca 2 kunde jag trappa bort mina smärtstillande och sakta men säkert återgå till ett normalt liv.

          Jag skulle verkligen uppskatta om du hörde av dig och berättade hur du valde att göra och om du valt operationen även hur du mår. Jag kommer att hålla alla tummar och tår för dig på onsdag om du bestämmer dig för att opereras.
          En kram till dig.

          • A-C skriver:

            Hej Tove! Är så tacksam för ditt snabba svar. Sista veckan innan operationen var väldigt jobbig. Jag var så himla nervös över hur ont det skulle göre efteråt samt hur resultatet skulle bli. Du gav mig det stöd jag behövde för att kunna göra operationen. Innan operationen prata jag med läkaren och han menar att jag kommer att bli mycket bättre.

            Samma dag som jag opererade mig var jag uppe på benen ett flertal gånger vilket förvånade personalen för de brukar få vara lite tjatiga på patienten för att få dem ur sängen. Men jag tror att eftersom jag inte haft problem med att gå och stå utan att mitt problem har varit att ligga gjorde att jag ville ur sängen för då kändes det mycket bättre. Är väldigt förvånad över hur bra jag mår (de är klart jag går på en massa stark medicin men endå). Värken efter operationen känns mer som träningsvärk min föreställning var att de skulle kännas typ som den värken jag hade i min arm vid diskbråket i naken som var 100 gånger värre.

            I dag kan jag röra mig förvånansvärt bra. Att jag ska vara sjukskriven 100% i 3månader känns idag inte som de kommer att behövas men jag ska inte ropa hej innan jag är över bäcken. Kommer att ta en dag i taget och satsa på att följa träningen för att få ett bra resultat.

            Tack en engång för dit stöd. Känner mig redan mycket bättre i min rygg.

            Kram A-C

            • Tove skriver:

              Hej A-C,
              Du har ingen aning om hur mycket det värmer att höra att jag kunde hjälpa dig att fatta ett beslut, och att du redan känner dig bättre. Dock kan det vara klokt att ta de tre månadernas sjukskrivning du fått så att du inte sätter igång för tidigt och på något sätt skadar ryggen eller försenar läkningen.
              Jag blir lite avis över att du inte hade så ont efter operationen, eftersom det för mig var ett rent helvete ;)

              Stor kram till dig, och det hade varit roligt om du fortsatte att berätta hur din rehab går.

              • A-C skriver:

                Hej Tove! Vill gärna höra av mig igen för att berätta hur det gått efter min operation. Idag är det ca 5 månader sen jag gjorde min stel operation. Som jag beskrev föra gången så har de gått väldigt bra för mig. Jag börja arbeta efter 2 månader och kunde jobba nästa heltid direkt. Har tränat väldigt mycket för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Efter operationen gick jag promenader varje dag nästan. Sjukgymnastik ca 2-3 dagar i veckan. Efter som 4 månader böra jag på friskis där jag gått på indoor walking vilket har varit väldigt bra för både rygg och kondition. Nu är jag så lycklig för att efter röntgen och allt ser väldigt bra ut kan jag golfa samt börja rida min häst igen. Tack läkare och sjukgymnast på Spine Center i Gbg. MVH A-C

  35. Kat skriver:

    Tack för en väldigt informativ och intressant sida! Bra att få ta del av era erfarenheter.
    Jag (är 35 år och) ska steloperera mellan L4 och L5 i slutet på mars, och är förstås lite lätt nervös över det. Det kommer att bli på Spine Center i Uppl Väsby.
    Precis som många andra här ser jag detta som sista utvägen att bli av med smärtan. Har verkligen provat allt, men inte blivit bättre. Och nu början smärtan ta över min vardag alldeles för mycket, så nu blir det operation.

    Som sagt, ville bara säga tack för en bra sida!

    // Kat

    • Tove skriver:

      Tack Kat, alltid roligt att höra att jag genom bloggen kan hjälpa någon. Jag håller tummarna för att det ska gå bra för dig i mars!
      Kram, Tove

  36. marcus skriver:

    hej :-) ja det ärt ingen rolig operation :-( jag har också genomför denna operation men tyvärr blev det inte bra om tre år senare ficka jag göra om allt:-(tänkte bara fråga hur du mår i dag och om allt har blivit bättre mvh marcus

    • Tove skriver:

      Hej Marcus,
      Vad trist att du fick göra om alltihop, det är lite av min mardröm för j*lar vad ont det gör efteråt. Var det samma diskar du fick göra om eller var det andra?

      Jag är absolut bättre, även om jag just nu har en del värk. Den beror inte på operationen utan på svaga ryggmuskler och övervikt, så jag får skylla mig själv. Innan jag började gå upp i vikt (till stor del pga en medicin) var jag helt smärtfri så länge jag skötte mig och t.ex. inte lyfte tunga saker utan att böja knäna först.
      Hoppas du mår bättre och framför allt att du slipper göra om operationen ytterligare.
      Kram!

  37. Pia skriver:

    Hej jag blev akut stelop efter fem års hattande fram o tillbaks,det blev sex skruvar två plattor och nio timmars op och inte nog med det fyra mån efter op så stötte kroppen bort det vårdcentralen skickade remisser till sjukhuset att dom skulle kolla upp det men icke så sen när det växte en böld på ryggen och den sprack då blev det akut op igen efter två år och lite över nio timmar igen hela min rygg va infekterad så det blev dubbel dos antibiotika i tretton månader och jag har kroniska nervsmärtor och äter 850st värktabletter ink sömntabletter i månaden för att kunna vara uppe.Så allt är inte solsken

    • Tove skriver:

      Hej Pia,
      Vet du, det här var nog det värsta jag hört. Jag vet att operationer kan gå dåligt, men så dåligt? Hade jag läst ditt inlägg innan jag opererade mig hade jag nog haft en miljon fler frågor att ställa både mig själv och kirurgen.
      Kan du ha ett fungerande liv med jobb och familj eller är allt bara en enda lång plåga?
      Stor kram

  38. arnelagesson skriver:

    HEJ. jag har gjort 3 steloperationer,första juni 08 då skruvades L4-L5 med stag, mer värk med tiden som gick, septeber 09 togs skruvarna bort och läkaren steloperade 4 kotor nedanför med konstgjord ben massa, sen fick jag ha korsett i 4 mån, mer värk nu i benen också,våren 2010 upptäcks vid röntken att det inte läkt,fastnat ihop , så i juni 10 ny op nu skuvas 4 kotor ihop med ett stag, jag blir nu bara sämre för var dag kan varken sitta eller stå äter morfin för att kunna vara uppe överhuvdtaget, nu skulle jag villa veta hur många som drabbats av den konst gjorda ben massan,. och vilka som operats på NACKA sjukhus PROMIXA. jag vill få livet tillbaka, jag vet inte hur länge man ska orka med denna svåra smärta. hälsn ARNE .

    • agnieszka666 skriver:

      Hej hej

      ( JAg har lite problem med svenska men försöker skriva lite ….. om min mans problem med ryggen )

      Min man,han är också opererat 3 ggr i ryggen. Tredje ggr . läkare på Spine Center tagit bort skruvarna som min man hade i ca 4 år,men han har fortförande otroligt ont i ryggen .
      Spine Center säger att 80% patienter mår bra efter operation ,men är det är den officiella statistiken eller inte ??? Jag tror inte att det är så ,jag träffar många olika folk som säger JAG KÄNNER EN PERSON SOM ÄR OCKSÅ OPERERAT PÅ SPINECENTER OCH MÅR JÄTTE DÅLIGT EFTER OPERATION ………,, Låter jåtte konstigt att 80% mår bätter . Jag tror att Spine Center är inte duktiga och struntar i patienter efter operation.Vi ville kontakta med SC men sjuksjuset ville inte kontakta med oss.Vi bad om hjälp en advokat som kontaktade med Spine Center ,då läkare kontaktade själv med oss då.

      OTROLIG MISSNÖJD – REKOMENDERAR ABSOLUT INTE !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

      Läkare som opererat min man han flytade till Australien, sen min man fick tid till en annan som tyckte att min man är frisk och sa ….DU FÅR ARBETA OCH TA MEDICIN OM DU HAR ONT —— jag kunde inte tro att läkare sa det !!! Vi bad träffa en annan läkare som var lika dumt som den första ,sen vi bad träffa deras chef som tredje ggr opererat min man ( han är chef till SpineCEnter). .Han ville inte träffa min man mer.

      Nu tänker vi åka till en annan land,om samråd ……litar inte läkare i Sverige.

      NACKA – hm …… min man var också där , innan han var opererat + efter !!!!! Herry Gud vilken tur att min man var inte där opererat !!!!!

      Otroligt dåligt förhållningssätt till patienten.

      Stakars Du som är opererat där…… Jag förstår Ditt problem .

      /häls.Agn.

    • Linda Linnemyr skriver:

      Hej Arne!
      Jag har gjort en stelop S1-L3 i augusti -11 via Proxima fast i Motala. Det användes konstgjord benmassa även på mig. Mina tidigare ryggproblem är borta MEN har en punkt som smärtar väldigt mycket och det värker ut i höften och sen vidare ut i vänster ben. kan knappt gå pga detta så tre månader senare använder jag fortfarande kryckor. Har gjort en ny röntgen som visar att allt ser normalt ut, alltså inte färdigläkt.. men ingen förklaring till mina nya smärtor. Är också rätt knäckt. Klart jag fattar att om man har åtta skruvar och stänger så tar det tid att läka men får liksom inga svar direkt av min läkare. Klarar mig ej utan morfin och livet känns inte roligt.. Trodde op skulle vara slutet på min 25 åriga ryggproblematik..
      tiden efter op har varit ett rent He..te och jag minns kanppt en och halv månad, bara smärtor och massa morfin. Låg inne nio dagar (personalen fantastisk) och var ett vrak när jag kom hem, min sambo blev livrädd när han insåg att jag mer eller mindre var ett paket som skrek av smärta. Ja alla har inte lyckade op och tyvärr verkar vi vara flera..Fast det kanske fortfarande är för tidigt för att säga i mitt fall. Vet ej Arne om mitt svar gett dig något men jag hoppas det.
      Vänliga Hälsningar
      Skrotten

    • sofia sten skriver:

      Hej Arne! Stackare känner verkligen med dig när jag läste detta :-( Får jag fråga varför dom inte tog ben från dig o satte in i ryggen istället för kostgjord benmassa? Jag väntar på min steloperation som blir inom 3månader på Falu lasarett, är verkligen nervös inför detta men hoppas på det bästa.

  39. Annelie skriver:

    Hej! Skönt att läsa att man inte är ensam… gjorde en stelop L5 S1 i mars som sagt gjorde j*ligt ont men tycker fortfarande det går upp o ner trappat ner rejält med medicin men måste ändå ha den i liten mängd 1 -2 ggr/ dag fast tycker att jag borde efter 3 mån vara fri fr smärta o medicin men så är det inte. Iofs vet jag inte om det kanske är tidigt?! Jag kämpar på går mycket håller igång en hel del kanske lite för mycket ibland,,,, men jag har ju fri mobilisering så får ju fritt röra mig o Ja jag har blivit sååå mycket bättre man blir aldrig näjd vill helst att det skulle gå fortare…hehe. Hur lång tid tog det för dig innan du var helt fri smärta o medicin? Annelie

  40. Margreth Wonlér skriver:

    STELOPERATION AV BRÖSTRYGG

    Ja, man ska inte tro att man är ensam och unik med sina ryggproblem, det har jag lärt mig nu
    efter alla inlägg här.
    Jag har stelopererat ländryggen L5-S1, stag och skruvar. Samtidigt gjordes en omvinkling av kotpelaren då jag fått en sk. ”flat back” där svanken försvunnit. (april 2009)
    Januari 2011 stelopererades resterande ryggkotor upp till nacken, återigen med stag och skruvar. Orsaken till operation var nya kotkompressioner, denna gång Th 12. Jag har burit en hård korsett i 4 månader den här gången men är nu fri från ”rustningen” som jag inte kunde varken ta på mig eller få av mig själv då den träddes över huvudet. Jag har nu börjat med sjukgymnastik, stå på ett ben på mjuk dyna, dra i gummiband och cykla utan motstånd i 2 minuter. Livslusten åker ofta ”ner i källaren” Jag kan och kommer aldrig mer att kunna böja mig. (Jag trodde inte att man var så beroende av bröstryggen) Aldrig kunna knyta mina skor eller ta på mig strumpbyxor själv eller plocka upp något från golvet. Jag har griptång, strumppådragare (fungerar på tjocka sockor men ej på strumpbyxor) men jag kan inte bära med mig dem överallt.

    Jag efterlyser någon som har stelopererat bröstryggen och har erfarenhet av ”knep” man kan ta till för att fungera och om man kan träna och lära sig att klara av saker som man tidigare tyckt varit banala och självklara. Jag älskar att jobba i trädgården men är det ett minne blott?

  41. mikael skriver:

    starkt gjort tycker jag.
    själv har jag haft discbråck i över 13 år, och var till röntgen i stockholm förra onsdagen.
    fick mitt svar i dag onsdag och att det var 3st kotor i ryggen som var trasiga.
    så nu har man en operation framför sig som man knappast ser fram emot, men vad gör man
    inte för att slippa all denna förb…. värk 24 timmar om dygnet.
    så allt jag kan göra är att hoppas på att bli bra.
    må lyckan vara med mig.
    ha det gott

  42. Bodil skriver:

    Jag ska stelopereras den 28 sept, å är fruktansvärt orolig. Gjorde i Mars detta år en höftledop, å vet hur ont jag hade efter den, men gissar att detta är ännu värre..Nån som har genomgått bägge dessa op. ?

  43. monica skriver:

    tack för att jag har fått ta del av din berättelse!
    jag är själv nyoprerad och har gjort en liknande resa,tro mig jag vet vad du gått igenom!!!
    vänliga hälsningar Monica i Göteborg i Mölnlycke(=

  44. Molle skriver:

    Hej på er alla!

    jag e en man på snart 30 o lever med ett diskbrock vid L5-S1. jag har haft problem med ryggen de senaste 8 åren, o senaste tiden har jag längtat efter en OP o nu äntligen ska de bli av. Den 15/12 bär de av till Proxima i Ängelholm. Jag träffade dr Mårtensson som absolut ville göra vid min rygg. Enda kravet var att jag skulle sluta röka. Svaret blev: inga problem, jag gör vad som helst. Så nu har jag varit helt rökfri i 10 dagar, o de här e helt fantastiskt. jag har rökt i ca 16 år under den tiden har jag försökt sluta ett par gånger utan bra resultat, men nu har jag äntligen lyckats. Jag har nog inte haft en riktig bra motivation innan(jag vet att de låter knasigt, man får nog vara nikotinist för att förstå hur de e).
    Jag blev smått förvånad när jag träffade min kirurg, han behandlade mig som en människa jämfört men kirurgen i Lund som behandlade mig som ett dött djur i ca tio minuter, klämde o petade på mig o vände på mig precis som o jag vore en flintastek, o sen sa han att han inte ville röra ryggen på mig för att ”de hade inte gjort någon nytta”. De e den enda gången jag har haft mer ont efter ett läkarbesök.

    Jag har haft många funderingar om operationen men kanske framförallt om tiden efteråt, o efter att jag läst bloggen o alla inlägg så har jag fått en klarare bild om hur de kommer att bli, alla e ju självklart individuella, men ändå.

    jag ser verkligen fram emot att följa den här bloggen.

    de bästa till alla/ Molle

  45. sofia sten skriver:

    Hej jag heter Sofia o bor i Falun, ska också stelopereras om ca 4-6månader, lång väntetid, men min fråga till dig är hur gamla var dina barn när du gjorde operationen? Jag har 3 flickor 2st e ganska stora 9 och 6år men minsta är 18månader så jag e lite orolig hur det ska funka med vardagen sen efter operationon om hon vill lyftas upp o sånt. Hade du din man hemma på helttid då eller ställde släkt o vänner upp för dig o familjen? Jätte tacksam för svar för detta hänger över mig något otroligt samt hur man klarar av toa besök m.m hemma.
    Mvh o stor kram Sofia Sten

  46. Stefan skriver:

    Hejsan stelop precis som er andra ryggen den 27/1 2012, ryggen känns ok klart lite värk men det är vänster ben som känns svagt och sticker och värker nån som känner samma ?. Opererades på Sös

  47. sofia sten skriver:

    Hejsan :) jag är 32år o väntar på min steloperation, ska göra 2nivåer, har 3barn 9- 6 -11/2år gamla, kanske blir tufft med minsta efter op men det ska nog gå. Har sådana fruktansvärda smärtor idag så jag blev sååå glad när jag kom på op listan :-) vänte tiden är från 3-5månader så det är ju inte såååå länge tycker jag som ser ett ljus i denna mörka tunnel nu! Försöker läsa massa om detta nu o din blogg har verkligen hjälp mig o jag hoppas att det blir lika bra för mig med! Men jag vet också andra som blivit sämre också :-( men det märks efter op…just nu ska jag försöka njuta av våren o se framåt. Hade du också småttingar när du opererades? Kram Sofia

  48. Peter Ivarsson skriver:

    Hej, jag ser att man inte är ensam med ryggproblem och med värk. Jag skulle in på en vanlig, om man nu kan säga så diskbråcksoperation i ländryggen. Hade levt med ständig värk under lång tid och hade stora problem med att gå sista tiden. Operationen gjordes 2009 på Universitetssjukhuset i Linköping av Hans Tropp. Men när jag vaknade efter en lång operation var jag stelopererad, 8 skruvar och två stag. Jag blev helt chockad och hade fruktansvärt ont. Har aldrig upplevt något liknande i hela mitt liv, ville bara fly. Problemet var att de upptäckte en tumör som satt i kotpelaren och som inte gick att ta bort. Så de fick såga bort lite på kotorna för att frilägga tumören. Idag kan jag gå igen och rensa på mina kolonier samt gå i skogen som jag gillar. Visst har jag blivit mycket bättre även om värken till viss del sitter kvar. Har en hel del nervskador och är öm. Måste verkligen vara försiktig. Till er alla som har ryggproblem som jag har läst om på denna sida, ni har mina fulla sympatier och omtanke. Peter

  49. Ryggman skriver:

    Hej ! Har själv precis kommit hem från Op.Likvärdiga upplevelser. Fast på mig gällde
    det egentligen 4 kotor/diskar men man tog tre för man tyckte att det skulle bli för mkt
    med 4. Kom hem i går den 23. Mycket omställningar vad man kan göra både fysiskt,
    psykiskt och framföraällt praktiskt. Op gick över förväntan, hade att välja mellan kolera
    eller pest. Nu skall man lära sig gå igen mer eller mindre. Några råd jag fick gå hellre små
    sträckor ex 1-150 m ett par ggr/dag istället för en längre och pinsam sträcka.
    Efterdyningar: Illamående bara lite. Men däremot en enorm hicka som började efter upp-
    vaknandet. Hickan har i stort sett varit konstant med ökad frenesi fram på Em.
    Till slut med sådana muskelkramper i diagfragman så det gick varken att andas in eller ut.
    Panik Panik igårkväll. Ringde avd. Hänvisad till Jourcentral. Kärringen Ja Kärringen
    trots att jag krampade knappt kunde andas panikångest höll på att travla i telefon
    Min käresta samtalade även hon med ragatan Jag skrek nu mellan dom korta andningarna
    Att Nu får du väl skärpa dig kärring ska jnnan behöva dö innan. Lägg på luren Nu åker vi in på
    Akuten. Strax efteråt släppte visserligen kramperna. Ringde min ord läk idag.
    Dom skall du inte bry dig om åk bara in.
    VARFÖR: på grund av starka lätt beroendeframkallade morfintabletter för smärtlindring
    kan detta uppstå. Åtgärd Jag höllt för näsan försökte trycka ut luft då släppte det
    men återkom, fick så göra upprepade tillfällen. Intag av Morfinmedecin,
    Pimperan 10 mg Utskrivet av min ord läkare hjälper vid behov när detta uppstår i ca 4 tim.
    Hoppas detta kan vara till hjälp om du råkar ut för kramper på detta sätt,
    Om man svimmar släpper det också och man andas normalt igen men .Panikångest av att inte kunna andas är nog så illa. Men man dör inte på grund av andningsbrist utan man svimma fick jag reda på av min läkare Huu jag ryser om det skulle gå så långt.
    I morgon dust med Sjukansvariga Patientanmälan kring detta. Med förhoppning om gott läkande.

  50. Pelle skriver:

    Hej,
    Ska in till Proxima på Ängelholms sjukhus i sept.. Har opererat ett diskbråck i början av 90talet. Med bra utgång. Laminektimi och diskektomi. Nu är det nog dags igen. Vad jag är förundrad över är alla steloperationer. Ingen som har haft diskussioner med sina läkare om implantat? Efter mycket googlande etc. så verkar det som implantat är mycket bättre än steloperation, i de fallen det är motiverat. Var själv kandidat till detta i slutet av 90talet men då var det på försök, så jag backade och tränade istället.
    Någon som gått igenom implantat med doktorn?

    • Ankan skriver:

      Hej Pelle!
      Jag har pratat med min läkare om diskprotes men han säger att man inte använder det så ofta i ländryggen (där mina problem sitter) eftersom man har sett att protesen inte klarar av att följa med i böjningen som ryggen naturligt har. Därför anses det att steloperation är det bästa allternativet i ländryggen iaf. Vet inte hur det är i andra delar av ryggen.
      Hoppas din operation gick bra, jag väntar på tid för steloperation.

  51. Doris skriver:

    Efter att ha valsat omkring i vården i flera år, med värk i rygg och ben, utan att få något riktigt besked, skickade jag en remiss till Stockholm Spine Center. Min son är opererad med diskprotes där, och väldigt nöjd med resultatet.
    Fick tala med en överläk. som visade på röntgenbilderna. Det går att steloperera på tre diskbråck, men risken är överhängande att det bara fungerar ett kort tag, eftersom jag har rejäla åldersförändringar (är 58 år och haft kroppsarbete hela mitt liv). Därför ville han inte operera, håller inte alls med de som säger att läkarna är knivkåta på SSC.
    Ska nu bli operera bort gallblåsan, som ger mig besvär och gör att jag inte kan äta smärtstillande. Försöka få en ny elektrod insatt i ryggen för lindring av nervsmärtan i vänster ben, och leva så bra som det går. Skönt var det i alla fall att få veta hur det ligger till.

  52. EllinorO skriver:

    Hej!
    Jag har diskbråck från L1-S1 och gjort två mikrokirurgiskaingrepp i ryggen förra året vilket inte har varit en succé. Nu funderar de på steloperation och jag undrar är det någon som lyckats. Som blivit bra och inte har fortsatt ont?

    • Tove skriver:

      Min operation var värd varenda sekund av postoperativ smärta! Jag har ju fortfarande två diskbråck som inte är opererade, så helt smärtfri är jag inte men jag är otroligt mycket bättre.

      • EllinorO skriver:

        Tack för svaret. JAg är rätt nervös över framtida operationer. Idag ska jag på MR och sedan på återbesök. Jag har redan opererat ryggen 2 gånger och känner lite småångest över att jag kanske behöver en tredje.

  53. Helene skriver:

    Jag är 20 år och beslutade idag att en steloperation skulle vara den enda vägen ur år av smärta och problem. Det visade sig nämligen med nya magnetkamerabilder att disken flutit ut än mer och att det kan finnas viss risk för att den skadar nerverna till den gräns att jag blir förlamad – har inte mycket till val alltså. Jag är glad över mitt beslut, ser nu efter 2 års helvete en väg ut ur problemen och ville kolla upp vad som egentligen kommer att göras med min kropp. Vet inte om jag kan påstå att din berättelse gjorde mig lättad, haha, men den gav mig ett bra perspektiv på vad vägen till en frisk rygg måste innebära.

    Din berättelse var jättebra, det känns som att jag förstår mer nu. Men jag är livrädd.

  54. Eva skriver:

    Hej alla likasinnade.
    Peppande att läsa att jag inte är ensam. Det är fler än jag som kan om detta, och upplevt ungefär samma sak. Kram till Er alla.

    Jag har haft diskbråck L4-L5 i 8 år. Blev lam i benet, tokig av värk mm. Gjorde alternativ sträckbehandling, blev bara tillfälligt bra, så sen blev det op. Värken lättade men jag blev allt mer inskränkt i mina rörelser. Då visade det sig att bråcket var tillbaka och började bete sig olika under olika tider. På Rtg visade det sig att jag fått rörlig kota, så då blev jag stelopererad med titanskruvar. Förutom att jag inte tål morfin och hade ett smärre helvete på sjuhuset med värk och ständiga spyr så blev jag jättebra. Rörligheten blev normal och värken försvann helt. Men….. Nu 18 mån efteråt har känseln läkt och jag känner skavsår från skruvarna. Fasiken!! Är nu orolig att jag skall behöva operera ut dem, något som Dr sa att en del får. Jag är som tur var även transplanterad med benbit där, så själva fixeringen är fixad, men en ny op med ännu mer illamående och smärta, helst Nej tack.

    Nu till en fråga till er alla. Jag har p g a alla nervsmärtor i högra benet ofta kramp nattetid. kramp i tårna, foten, vaden, knät och låret. Vaknar flera ggr varje natt och måste stretcha bort krampen. Får även ”nerv ryckningar” i foten då jag ska somna. Detta kommer i intervaller av 7-10 nätter. Får kanske vila lika många nätter, men sen är det tillbaka…. tröstlöst. Jobbar heltid och blir trött av att inte få sova gott. Hur är det för Er? Har ni liknande erfarenheter? Har Ni varit på smärtklinik efteråt? Tips?

    • Emma skriver:

      Hej!
      Jag har gjort både vanlig diskbråcksop (-08) och stelop (-10) i ländryggen. Även 2 försök med baksträngsstimulator. Sen har jag gått ett program på Smärtrehab i Uppsala. Var där först i en vecka och sedan 8 torsdagar. Sen var det första uppföljningen efter 3 månader o den var jag på i dec o nu ska jag dit i mars igen på nästa uppföljning. Jag bor i falun o har haft hjälp av min smärtläkare där hela tiden o sen skrev hon remiss till Uppsala så jag fick gå ett program där. Dom är väldigt tydliga med att målet är INTE att ta bort smärtan utan att lära sig leva med den. Jag har fortf ont i ryggen trots operationerna plus att jag fick en nervskada så det strålar ner i benen oxå.. Äter väldigt starka tabletter fortf.. Är 26 år o det är så klart jobbigt att veta att jag kommer ha ont resten av livet.. Dom jobbar ju i team på Smärtrehab (smärtläkare,sjukgymnast, kurator, arbetsterapeut, psykolog) och det har varit väldigt bra tycker jag. Hade inga förväntningar innan o hade egentligen ingen aning om hur upplägget var heller. Men det har varit bra! Hade ”turen” att det var en till tjej i gruppen i min ålder o gjort lika op o det var skönt att få prata med nån som förstod precis hur jag känner! Fråga gärna om ni undrar något!

  55. kristian skriver:

    blev just ortopediskt friskförklaradmsåcnu börjar resan med att skaffa sig en muskelkorsett

    dock orolig hur man ska ta sig ur tablettträsket är nu nere i 2X100.tradolancoch 4g paracetsmol, låt ett tsg på 3X200 trdolan och blev helkonstig, specielt vid övergången från morfient mafixk på sjukhuset

    smärtan finns kvar mencförsvnner vilket det inte gjorde innansåcmed sjukgymn tror jag alt går vägen

    tre kotor och två diskar togs bort och fylldesmmed någon form av korgxmedmbenkross dock ej från hoftenxursn från verblivet ryggmtrl
    bland det bästa jag gjort för mej själv
    även om uppvak efter 5h op och första v var ett rent helvete och att medicinen sabbade både sömn dröm och mage så10kg försvann på envecka och det behövdesminte påxmej direkt är det var -10 ute

    nu ska det byggas muskler och sakta,fasas ur medicinträsket

  56. Claes Ahnell skriver:

    Claes. Hej på er alla därute.
    Har blivit stelopererad för 4 dagar sedan. Mår förhållande vis bra, men äter ju stora doser morfin, så magen stannar. Skall hem i morgon. Fick bannér av läkaren när jag trodde jag skulle kunna spela golf redan i år. Hoppas resan framåt kommer bli bra, önskar få tillbaka mitt aktiva liv. Glömde skriva op med stag och skruvar 2 nivåer L3 till L5 och egen benmassa från höften inlagd mellan kotorna. Kommer skriva hur det går.
    Hälsningar från sjuksängen och tack för det ni skriver.

  57. Ankan skriver:

    Hej!
    Jag är så otroligt tacksam över att det finns människor som delar med sig av sina erfarenheter!! Jag gjorde ett fellyft på jobbet 2006 och man misstänkte att jag hade spräckt disken som sitter L5-SI. Sakta men säkert blev jag bättre men aldrig riktigt bra, ryggproblemen kom i perioder. Så nu i maj hände något som gjorde att ryggen havererade helt och hållet, vet inte riktigt vad. Har varit till olika läkare, gått hos sjukgymnaster och träffat olika ortopeder.
    Till slut fick jag äntligen träffa en ryggspecialist som ville se varför jag hade så otroligt ont i min högra höft. Han bestämde sig för att prova med blokad i leden som går mellan höften och bäcken. Det gav inget resultat tyvärr. Då ville han göra samma sak i disken L5-SI samt spruta in kontrastmedel för att se om min disk läkte. Det var ingen trevlig undersökning kan jag säga men jag är ändå glad att den gjordes för det visade sig att disken läkte på flera ställen, något som inte syns på röntgen annars.
    Läkaren berättade då att det ibland händer att detta läker ihop av sig själv men eftersom jag bara blivit sämre och sämre så fanns ju allternativet att göra en steloperation. Enligt läkaren fanns det en del risker med denna operation och han kunde inte ge några garantier att det skulle bli helt bra även om jag hade goda förutsättningar till det. Jag kände att det inte fanns något att fundera över för jag kunde ju inte ha det som det är nu heller.
    Läkaren ville att jag skulle träffa en sjukgymnast som är specialiserad på rygg och knän samt forskar på smärtor i bäcken, framför allt efter graviditeter.Jag var till en början skeptisk till att jag skulle träffa ytterligare en sjukgymnast men läkaren sa att det inte var för att träna bort mina problem utan för att göra en bra bedömning om min ryggs status. När jag väl hade varit hos denna sjukgymnast kände jag att jag skulle kunna göra vad än han ber mig om efter operationen! Jag har aldrig träffat någon mer profisionell person inom sjukvården och det bästa av allt är att det är han som ska hjälpa mig med träningen efter operationen.
    Jag har inte fått någon tid för operation ännu men hoppas att det ska ske snart. Och under tiden surfar jag runt på nätet för att få så mycket information som möjligt och då hamnade jag här. Funderar själv på att starta en blogg för att berätta för andra hur det går för mig…
    Tack snälla Towe för att du har delat med dig av dina erfarenheter i detta och tack till alla er andra som också har skrivit!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.