Vågar inte riktigt hoppas…

… på att det verkligen ska bli operation på onsdag. Jag har operationstid nummer två den dagen, och om det tillstöter komplikationer under den första operationen blir min inställd. Så även om det inträffar något akut och det finns någon som behöver operationssalen bättre än jag just då. Den rara planeringssköterskan säger att det mest troligt inte är något att oroa sig över, det borde inte bli inställt, men det känns ändå som att om jag helt och hållet ställer in mig på att det ska bli av så blir besvikelsen alldeles för stor om det inte blir så. Bättre då att inte ta ut något i förskott, om det blir av vore det fantastiskt, om inte så överlever jag väl det också.

Andra bloggar om: , , ,


Oxfilé med James Bond-sås

Ikväll ska vi äta pepparbiff med James Bond-sås (receptet heter faktiskt så!).

 999pepparbiff.jpg

Strö en skärbräda med rikligt med nymald svart- och vitpeppar. Rulla oxfilén i pepparn och låt vila en stund. Tillaga köttet i ugn eller skär i skivor och grilla eller stek

James Bond-sås:
2 msk finhackad gul lök
150 g champinjoner
16 gröna oliver med pimiento
2 msk finhackad syltad ingefära
2 dl vatten
1 dl crème fraiche
1 msk maizenaredning
1 msk kalvfond
½ tsk svartpeppar
1 tsk soja

Fräs lök och sedan svampen. Dela oliverna och lägg ner dem och ingefäran tillsammans med lök- och svampfräset. Tillsätt crème fraiche, vatten, kalvfond och soja, smaka av med lite peppar och red med maizena. Låt puttra en liten stund.

Vi ska äta grillade bakpotatisskivor och en grönsallad till, samt njuta av en flaska Riojavin, Club Privado.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,


På ett sätt var det bra…

… att jag fick så kort varsel inför operationen. Jag är nervös och orolig, och har inte sovit så mycket i natt. Plötsligt känns det helt okej att få operationsdatumet en vecka innan det smäller, istället för en månad innan. Jag besparar mig en hel del ängslan på det här sättet.

Vi får se hur jag kommer att orka dagen idag, full av examinationer på universitetet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Vilken trist schemakrock!

Jag har sedan i våras längtat efter att vår lilla bokcirkel ska dra igång, och startdatum är satt till den 7/10. Det lär ju inte hända eftersom jag mest troligt blir utskriven från sjukhuset den söndagen. J*la sk*t, på ren svenska! Det kan tyckas som en liten sak att gnälla över när jag äntligen blivit lovad en operation, men jag hade verkligen längtat efter bokcirkelträffen. Självklart är ju valet lätt, men det känns ändå lte trist…

Andra bloggar om: , , , ,


Det är nästan så att jag inte kan tro det

Jag har fått en operationstid – i nästa vecka.

Från att få veta att jag ska opereras först i slutet av november, början av december till att få veta att det är nu på onsdag känns helt overkligt, det har inte sjunkit in ännu. Redan på tisdag måste jag inställa mig på sjukhuset, och med lite tur kan jag få flytta över till mitt ”hemsjukhus” redan på fredagen för att tillbringa de sista vårddygnen där.

Jag ska äntligen få hjälp med min rygg.

Andra bloggar om: , , , , ,


Bröllopsdag

Idag har vi varit gifta i åtta år, min man och jag. Romantisk som jag är gav jag honom en bröllopsdagspresent som jag verkligen visste att han ville ha: en extern hårddisk. Det är romantik på hög nivå i min mans ögon.

Love you, honey!

Andra bloggar om: , , ,


Hurra för brudparet!

Våra darlings, miss J och hennes D gifte sig i går kväll i Las Vegas! Ingen visste någonting, utan vi fick läsa om det i hennes resedagbok i morse när vi vaknade. Om jag kunde skulle jag kasta riskorn och rosenblad hela vägen till Las Vegas, vi är så glada för er skull och önskar er all lycka!

LOVE YOU!

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Första gången jag såg min man visste jag rent instinktivt att det skulle bli vi två. Jag kan inte kalla det för kärlek vid första ögonkastet – för det var det inte alls. Han var bara så snygg, trevlig och charmig att jag insåg att det skulle bli spännande tider framöver, men kärleken den kom lite senare. Dock tog det ett tag för honom att fatta galoppen, att han skulle stanna upp och att han skulle stanna upp tillsammans med mig.

Jag vet inte hur många månader det tog från det allra första mötet en sen fredagsnatt tills det verkligen blev vi, men det hann hända mycket under tiden. Jag och min dåvarande sambo separerade (jag skulle ljuga om inte den mystiske mannen som gick under benämningen ”mannen i mitt liv” var en del i den separationen), jag skaffade hund och levde mitt liv som vanligt. Läste enstaka universitetskurser, jobbade extra kvällar och nätter. Umgicks med vänner och bara levde. Visst stötte vi på varandra någon gång emellanåt, vi hade ju hund båda två, men en fredag sprang jag ikapp honom på stan, och vi stod och pratade i flera timmar. Dagen efter träffades vi ute på krogen, och på söndagen ringde jag upp honom för att få med mig honom ut på en skogspromenad med hundarna. Tänk vad bra det kan vara att ha hund ibland! Och på den vägen blev det.

Ett par veckor senare kom en arbetskamrat till min mamma fram till henne på jobbet och sa:
-Åh, det är så rart! Jag brukar se en man, han är ganska lång, promenera med sin stora svarta hund utefter vattnet ibland. Nu har han fått sällskap av en blond tjej som har en inte fullt så stor svart hund på sina promenader!
-Jo, det är min dotter han har träffat, svarade min mamma med ett leende.

På tisdag har vi varit gifta i åtta år, jag och min man, och det känns fortfarande så rätt. När jag inte orkar så orkar han. När han är borta kliver jag in. Pusselbitarna har fallit på plats, och jag kan inte tänka mig att leva på något annat sätt än i vårt eget pussel.

hartpzl.jpg    

Andra bloggar om: , , ,


Och så försvinner golvet under fötterna på en igen

Jag blev i maj lovad – verkligen lovad – av överläkaren jag träffade att min ryggoperation skulle bli av i slutet av september, början av oktober, och det har vi lagt upp vårt höstschema efter. Idag har jag fått veta att det inte kommer att bli så, utan att början av oktober istället har blivit början av december. Jag fick flera gånger höra att vårdgarantin var ett rent politiskt beslut som inte var förankrat i landstingen, och att de därför inte kan ta hänsyn till detta.

Jag orkar snart inte mer.

Andra bloggar om: , , ,


8.8 på trötthetsskalan

Ibland kan jag längta efter att sova i en hel vecka.