du hade rätt, älskling

I flera år har jag motsatt mig tanken på att köpa en SodaStream,  men min man har varit mer positivt inställd. För några veckor sedan föll jag till föga, och jag har inte ångrat mig en sekund.

Favoriten just nu är en pressad lime, en citron, en blodgrape och en blodapelsin samt en tesked honung som jag blandar. Det som får plats i flaskan efter att en liten vatten kolsyrats hälls dit, resten hamnar i kylen tills nästa gång. Det är hur gott som helst.

Synd bara att min färska ingefära är slut. Jag är övertygad om att finriven ingefära pressad genom en sil hade gjort det hela ännu bättre. Tur att det finns ingefära på ICA!

upp- och nervända världen

Vi visste att han reste till ett land i krig. Vi visste att det egentligen bara var en tidsfråga tills något skulle hända, tills någon svensk skulle stupa i strider. Men när det händer, då ställs allt på ända. Helt plötsligt kastas vi från den trygga vardagen med honom på sitt kontor, på sina möten och på gymmet till rapporter och telefonsamtal om döda kollegor, hedersvakter och hemtransporter för de omkomna. Jag har gråtit floder. Och jag kommer gråta mycket till innan det här är över. Två svenska och en afghansk familj är ödelagda. De blir aldrig desamma igen. Min man har en trygg befattning och mår under omständigheterna väldigt bra, men jag känner mig som om jag har kastats in i en betongvägg med huvudet före. Nu blev kriget verklighet. Och han är där nere i flera långa månader till.

Mina tankar – och så många andas – går till de omkomnas familjer, släktingar, vänner och bekanta. Inget kan göra det rätt igen. Absolut ingenting.

Andra kanske också bloggar  om afghanistan, stupade, sorg, maktlöshet, saknad, död

en fyraårig gourmet

Min väninna M har en son som är 7½ (klasskamrat till min A) Och en dotter, S,  som nyss fyllde fyra. M berättade idag över vår egenhändigt upplagda vietnamesiska Take Away-middag att hon brukar låta barnen ha önskemiddagar ibland. De får turas om, och jag såg genast för mitt stilla sinne en evinnerlig rad av plättar, tacos, köttbullar och fondue (som min tioåring är tokig i) passera revy i mitt huvud. Men M fortsatte berätta att ingen maträtt får återkomma, så har de valt köttbullar en gång får de inte välja det igen. I början hade det varit köttbullar, nudelsoppa, tacos och så vidare, men nu hade de kommit så långt att det började krävas fantasi.

Senast det var dags för fyraåriga S att önska middag hade hon kommit med följande önskemål:
- Helstekt kyckling i ugn med kokt potatis, grön sallad och rödvinssås.

Eh, okej.  Innan någon av mina ungar skulle ens tänka tanken att önska rödvinssås eller någon annan sås än den storgrabben O har uppfunnit själv. Men tanken var lite kul, och jag är lite sugen på att stjäla den och se vart vi hamnar jag och grabbarna. Men jag kunde inte låta bli att fråga S vad hon ville ha nästa gång den var hennes önskemiddag. Efter lite funderande kom svaret:
-Kött, kokt potatis, rödvinssås, gurka, fetaost och kidneybönor.

Så det så.

tänk vad jag är halvvägs mot massor av slut!

A well begun is half ended.
A.C. Bensen

Om det räcker med att börja för att vara halvvägs till slutet, då är jag ju nästan färdig med en himla massa saker. Tänk, det hade jag ingen aning om!

tå töt!

Efter att ha fått plocka fram arga rösten åt Schenker-mannen som tyckte att jag kunde hämta min dator hos dem istället eftersom han inte hade idats ringa upp mig på min mobil så kom han muttrande och morrande förbi med den till sist. Bara ett helt gäng dagar för sent. Den är tå töt! Alldeles liten, vit och fullkomligt hopplös att skriva på eftersom jag inte alls har koll på det lite mindre tangentbordet än. Men sånt ger sig. Ljuv musik har redan uppstått, och jag och min lilla 10″ Dell kommer att ha många trevliga surfstunder tillsammans.

Andra bloggare kanske också skriver om schenker, dell, ljuv musik

hur kommer det sig…

… att man vaknar vissa dagar med en klump i magen och bara känner på sig att det inte är någon bra dag? Det känns lite som ett svart hål, som om något kommer att gå på tok även om det inte finns några som helst indikationer på det varken från dagen innan eller från morgonkvisten. Hade jag själv fått bestämma hade jag stannat i sängen. Men jag fick inte bestämma. Dagen idag har ett par punkter jag borde avklara.

1, boka tid för utprovning av linser. Ja, ni läste rätt. Ni som känner mig vet att jag varit manisk motståndare mot linser sedan jag fick glasögon vid typ 13 års ålder, alltså i 20 år. Men jag kan ändra mig ibland. Men jag vägrar fortfarande facebook.

2, smita in på garnaffären och köpa garn till två Åremössor. En till varera son. Att jag sedan inte kan sticka, det får bli en senare fråga.

3, titta på ett tjockare dubbeltäcke. Jag fryser! Ökar jag värmen i sovrummet kan jag inte sova för att luften är för varm, och täcket känns för kallt, helt enkelt.

4, försöka få tag på min väninna för att se om hon har tid/lust för middag ikväll.

5, dejta min absolut bästa samtalsmänniska en sväng på förmiddagen. Han kanske kan förklara det här j*la svarta hålet. Eller inte. Vi får se.

6, Jaga skiten ur Schenker eller DHL – vem f*n det nu är som håller min lilla 10.1″ Delldator gisslan. Den skulle körts ut i fredags, men har fortfarande inte kommit. Nu är jag LESS! Om de inte får tummen ur väldigt snart får jag plocka fram arga rösten, och idag kanske är en bra dag att göra det på, just för att jag inte känner mig på topp.

7. skicka tillbaka mina polariserande solglasögon jag beställde från favoptic.com. Ännu en fördel från världens bästa glasögonsite. Är man inte nöjd får man skicka tillbaka glasögonen – även när de är slipade och klara. I just love favoptic!

Vi får helt enkelt se hur mycket jag orkar och hinner med. Förhoppningsvis hinner jag med en uppdatering under eftermiddagen.

Och PS: Om ni någonsin är i Boden och lite hungriga är den nya vietnamesiska restaurangen Far East ett absout måste. Igår åt jag deras kyckling med ingefära, och det var nog det godaste jag ätit i hela mitt liv. Lax med lime och ingefära – känn dig ratad.

Andra bloggare kanske också skriver om dålig känsla, linser, facebook, sticka, åremössa, schenker, DHL, dell, gisslan, solglasögon, favoptic.com far east restaurang

trött, trött, trött

Jag känner mig dränerad på energi, trots att jag sovit riktigt bra och tillräckligt länge två nätter i rad. Jag förstår inte var energilösheten kommer ifrån. Jag tittar konstant på klockan, väntar på att det ska bli dags att ta mina kvällsmediciner och krypa under täcket. Somna framför TV:n. Någon gång har jag kommit på mig själv med att slumra till, inte långa stunder alls utan bara några minuter, men ändå. Jag har somnat helt utan att vara medveten om det och det är inte likt mig för fem öre. Jag försöker få hemmet att går runt och det funkar, men inte mer än så. Kroppen är lika trött som själen.

Det känns så skönt att mina barn är så självgående som de är. Viss mat lagar O helt själv, och ikväll är det tack och lov sådan mat på schemat. Om det bara var möjligt skulle jag kunna somna klockan åtta ikväll, och sova tills klockeländet ringer halv sju.

Andra bloggare kanske också skriver om trött, trötthet

nattligt projekt för avreagering & bearbetning

Igår kväll fick jag ett samtal jag önskar att jag aldrig hade fått. Det som sas skakade om mig mer än jag trodde att någonting skulle göra, mest med tanke på vad det handlade om och från vem det kom eftersom det kom från någon som kommit att betyda otroligt mycket för mig. När telefonsamtalet var över visste jag inte vad jag skulle ta mig till mellan tårarna. Till sist blev det här resultatet:

Bilden är klickbar för den som vill läsa orden närmare

Just nu hoppas jag på ett nytt telefonsamtal, nu när vi båda sovit på saken. Kanske idag, kanske i morgon – när personen i fråga är redo, Om h*n blir redo. Jag hoppas på en möjlighet att gå vidare, att läka såren och försöka hitta tillit och vänskap igen. Men jag kan inte ta första steget till kontakt igen. Det kan jag bara inte.

Accept that all of us can be hurt, that all of us can and surely will at times fail.
Joyce Brothers

Forgiveness is the fragrance that the violet sheds on the heel that has crushed it.
Mark Twain

välj rubrik själva!

Alternativ 1: Nu är jag nästan lite kär!
Alternativ 2: Snudd på ett fjortis-inlägg

(Jag kan inte ens enas med mig själv om vilket alternativ som passar bäst, för ibland känns det som om min passion för vissa serier – speciellt den här – övergår i någon form av besatthet. Tack och lov är den bara periodisk. Nu över till inlägget)

Supernatural, serien som jag just nu frossar i, den har baske mig allt. De två hunkiga (får man skriva så nuförtiden/när man passerat 30/närman varit gift i över tio år?) skådisarna Jared Padalecki (även sedd i Gilmore GIrls, en annan av mina favoritserier) och Jensen Ackels gör verkligen inte serien sämre.

Först en seriös bild, det skadar ju aldrig:

Men jag råkade ramla över den här bilden också…

och då flög seriositeten till skogs. Som ni ser.

Men, åter till ämnet. Det var inte tanken att det här inlägget skulle vara ett fjortisinlägg om två läckra skådisar, utan jag vill göra er uppmärksam på en helt underbar scen från extramaterialet på säsong fyra. Det är taget från avsnittet ”Yellow Fever”, och missa inte kameramannens (eller vems det nu är) skratt i bakgrunden!

Andra kanske också bloggar om supernatural, jensen ackles, jared padalecki, yellow fever, seriositet, humor, youtube

gåshudsvarning 45

Den här you tube-länken har jag snott rakt av från bloggen Tankar, tillstånd,tokerier och trevligheter, min väninnas blogg. Det krävdes en endaste liten lyssning så var jag tokfast. Det här är något av det bättre jag hört på länge.

Andra bloggare kanske också skriver om hurricane, 30 seconds to mars, gåshudsvarning, musik, youtube, tankar tillstånd tokerier och trevligheter